Lunchpromenad

Idag skiner solen och det är nästan sommarvarmt. För övrigt har inget särskilt hänt, men en lunchpromenad på åsen (bland alla ljuvliga tikdofter!) är inte världens sämsta sätt att fördriva tiden.

hälsar
Tumle & Mille

 

Annonser

Söndagsutflykt

Årets första cykeltur gick förstås till kolonin. Efter den långa vintern var beaglarna mycket belåtna med att få sträcka ut för fullt. Detta gällde även Tumle, som har haft så ont i tassarna… men idag var tassarna glada och benen fulla av spring.

Nya grannar! Har de HUND?


Två små soldyrkare ligger och njuter på terrassen.

Om flugor tycker Tumle INTE!!!
Jodå, flugan finns där nånstans – ingen annan bryr sig, men Tumle är djupt misstänksam och kan inte tänka på annat.)

Tuggpinne smakar inte dumt, särskilt om brorsan också vill ha den.

Sommartid imorgon

Beaglarna vill påminna:

Glöm inte att ställa om klockorna!

 
http://www.clocklink.com/clocks/TheDog001-white.swf?TimeZone=CET&

Födelsedagsbilder

Finns det något som ser larvigare ut en beagle som tuggar tuggpinne?

Semlor är mums!

Det tycker även Bella.

Och till sist bägge syskonen ihop – synnerligen motvilligt inställda till fotograferingen. Bägge två är dessutom specialister på att knipa ihop ögonen för blixten, så denna bild var inte lätt att få till stånd.  (Den är följaktligen ett hopklipp. :o) )

Tumle fyller 9 år

Idag fyller Tumle 9 år. Det gör givetvis också hans söta lilla kullsyster Bella, men Bella flyttade till oss så sent som förra sommaren och bor dessutom inte med oss, utan hos min bonus-son i trappuppgången bredvid… så detta inlägg handlar om Tumle.


Sällan har en valp varit mer välkommen än Tumle, men när jag först hörde talas om honom ville jag inte ha honom, så det var faktiskt bara en tillfällighet att han råkade bli just min vän.
Efter den förra hundens frånfälle ringde jag till hans uppfödare och berättade hur det låg till och då sa hon något i stil med: ”Ja, men jag har en hanvalp till salu just nu.”
Jag kände mig dock inte redo för en valp…och det sa jag åt henne, men hur det nu var med den saken, åkte vi trots allt till Vällingby för att titta på underverket.
Min älskade lille Skutt hade knappt varit död i en månad än och jag saknade honom ohyggligt, så egentligen var det förutbestämt hur besöket skulle avlöpa.
Tumle var bara sex veckor gammal och det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag minns hur jag lyfte upp honom och såg in i hans sömniga lilla ansikte. Sedan återstod ingen tvekan om, att det var honom jag skulle ha!
Detta hände den 2a maj och vi fick hämta honom den 20de. Det var den längsta och svåraste väntan jag någonsin har uthärdat, men Tumle var värd att vänta på. Han var en absolut underbar valp.
Visserligen tjöt han till en början som en mistlur när han åkte bil och rumsren blev han inte förrän han var nästan halvåret gammal, men förutom det var han så ljuvlig att vi aldrig har sett något liknande… och ljuvlig är han fortfarande, fastän han med ålderns rätt har skaffat sig vissa olater. Om det är något som inte passar slår hans beagle-tjurighet till.

Tumle har mycket jakt i sig, vilket han bevisade vid ett tillfälle då han rymde och genomförde ett klockrent drev på ganska exakt en timme, med väckskall, drevskall och återgång, helt enligt instruktionsboken, men oron för trafiken har gjort att han aldrig har fått chansen att testas i riktig terräng. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om han blev överkörd av någon bildrulle, så istället har han fått gå viltspår, som ju i alla fall är en jaktgren. Dessutom springer han med cykeln, drar vagn på sommaren och pulka på vintern.
När han var ung var han förtjust i andra hundar – jaktlekar var uppskattade och han kunde även gå i närkamp och brottas, utan att bli aggressiv – men ju äldre han har blivit, desto svårare har han fått för andra hanhundar, så nu umgås han helst med tikar av hans egen storlek och mindre.
Mot människor är han en smula fjär, men när han väl har bestämt sig för att de är ofarliga och trevliga, reser han sig på bakbenen och pussar dem kärvänligt i öronen och ögonen.

Och så har han sitt eget personliga språk – en blandning av ljud och gester – som är så tydligt och lätt att begripa, att inte ens en tvåbening kan undgå att förstå.

Idag ska vi fira Tumle och Bella hemma hos Morr-matte. Det ska bli semmelkalas för hundarna – semlorna är redan inköpta.
Så förhoppningsvis kan det bli bilder av detta redan ikväll.

Cykelfreak

Min promenadväg till jobbet på morgonen är 2,4 km lång. Jag kan även gå genom centrum, men då blir avståndet kortare och det är inte lika roligt för hundarna, så den sparar vi tills efteråt, när man är trött och hungrig och bara vill komma hem snabbt.
Vi börjar med att gå västerut, så långt som gatan räcker, och sedan genom ett skogsparti där det finns massor av spännande ”hundbrev” att ”läsa”, begrunda och ”svara på” – kort sagt ett fasligt nosande och skvättande hit och dit. Typiskt hanhundsbeteende!
Därefter följer vi gångbanan i en halvcirkel upp över järnvägsbron och ned på andra sidan mot SKF-rondellen. Så här långt är sträckan densamma som den vi vanligtvis brukar ta när vi ska ut till vår kolonilott – åtminstone om jag cyklar, för annars är det bättre att välja ”ko-stigen” längsmed järnvägen.

Tumle har emellanåt ganska stora problem med sin tass. Dessa beror enligt veterinären på en felställning i armbågen, som gör att han sätter ned tassen för plant och därför har den stora trampdynan bakom tårna blivit förtjockad. När det är torrt väder märks det knappast, men när gruset blir fuktigt klibbar det fast och då får han ont och blir halt.
Han tycks ha det särskilt besvärligt i lutningen upp emot bron, så om jag har cykeln med mig brukar jag sätta honom i korgen och låta honom få åka en bit, tills det planar ut igen. Det tycker det lilla djuret är kul. Och så är det naturligtvis bekvämt… och han är lat.
Hur som helst så har Tumle lärt sig att cykeln och bron hör ihop. Så snart han känner av motlutet börjar han fjäska om benen på mig och be om att bli upplyft och få sitta i cykelkorgen. För honom kvittar det fullständigt om jag har cykeln med eller ej, för präglingen är så stark att han tjatar om det ändå.
Hundar är intelligenta djur, men ibland blir man helt förbluffad av hur korkat de kan bete sig.

Till er alla . . .

. . . som svarade igår, oavsett om ni gissade rätt eller fel.

Här kommer den utlovade pussen!

  

Var är beaglen ???

En liten gissningstävling. (Priset är en  virtuell hundpuss)

Jag har redan berättat att Tumle är en ”grävling”.
Här har han bökat in sig så att man inte kan se honom alls, men frågan är VAR han befinner sig.
Välkommen att gissa. Alternativen är A eller B.

(WordPress stal alla bilderna från bloggens början fram till maj 2009. Jag har försökt återställa dem, men den här har jag tyvärr inte sparat i datorn.)

När jag tog den här bilden, visste jag inte själv var han var, så efteråt var jag tvungen att gå fram och känna på ”byltena”.

Bella

Nu har vår Bella-flicka löpt färdigt – den långa ”skilsmässans tid” är över och vi kan äntligen börja träffa henne lite mer regelbundet.
Bella heter egentligen Rubella, ”röda hund”, ett passande namn för en beagle med hennes färg. Hon var ännu rödare när hon var ung och inte så grå.
Någon som tycker att hon ser ”bekant” ut?
Det är isåfall en korrekt iakttagelse, eftersom Bella är kullsyster till Tumle. Hon bor i samma hus som vi, fastän i trappuppgången bredvid.
Bilden är tagen i ganska dåligt ljus, för Bella är (liksom sin löjliga lilla bror) expert på att knipa ihop ögonen för att undvika den otäcka blixten och en beagle som sitter och blundar är ett väldigt tråkigt motiv.

Solig lördag

vid kolonilotten.

  

Äntligen fick vi en ledig dag med sol och massor av vårkänsla, så det var säkrast att knalla iväg ut till kolonin medan det höll i sig. Det hade ju faktiskt sagts att det skulle regna och blåsa idag, men vi var förstås lika glada åt att ena hälften av prognosen aldrig slog in.

Läge för massor av bilder, både av beaglar, blommor och annat smått och gott…

…men då tog batterierna i digitalkameran slut.

RIDÅ!

« Older entries