MER potatis!

Nu har Matte satt mer potatis – mycket mer potatis, hela landet fullt har hon satt.
Utom längs kanterna, för där ska det bli sallad, säger hon.

Vi beaglar gillar inte hennes otäcka, beska sallad. Vi föredrar isbergssallad från Willys, eller kinakål – det är gott. Och krispig gurka… och tomater… och potatis – vi har väl sagt att vi älskar rå potatis!?
Hur som helst så fick vår matte en liten säck överbliven sättpotatis av sin syster igår. Det var så mycket att hon blev slarvig, så när hon vände ryggen till var vi framme som pirayor och norpade åt oss av de där knölarna.
Mattes syster sa att man blir sjuk av att äta sättpotatis, för den är behandlad på något vis. Nu har vi testat och vi blev inte sjuka av den. Vi åt flera stycken var och vi är lika friska dag. Så nu är det ovetenskapligt bevisat – man kan visst äta sättpotatis!
   30april
Så här grön och fin blev vår gräsmatta när tvåbeningarna klippte den med ”rullande knattermaskinen”.
Det är skönt att vara hund när det är vår och gräset är grönt!

Annonser

Matte har satt potatis!

Vi beaglar ÄLSKAR potatis!
Matte hade en hel påse av de smaskigaste små röda potatisar.
Hon grävde ned dem i jorden och sa att de inte var hundmat!

 27april
Fatta, vad livet är orättvist!
Nu är jag faktiskt deprimerad!

Så var det dags igen!

Det är härligt med sol och värme, så man får vara vid kolonin igen.

Men hu vad det kliar i pälsen!
kliar

HUUUUU, vad det KLIAR i pälsen!
kliar1

Matte fick plocka fram karda och kam, för nu har VÅRFÄLLNINGEN kommit igång!!!
   kliar2

Fem bilder från helgen

Det här blev ingen rolig helg.

Kallt var det, blåste gjorde det, tjurigt blev det – från Mattes håll, när hon fick ont i lurarna. Mattar är så känsliga , de hatar och avskyr blåst.
Beaglar tycker att blåst är kul.
Springer man riktigt fort i motvind så känns det som om man lyfter. Beaglar vill gärna flyga (så kan de jaga ekorrar uppe i träden).
Beaglar är tycker heller inte om när det är för varmt. De föredrar minusgrader – ett par, tre, fyra stycken… och lite lagom snö på marken.
Snö är alltid roligt. Det gillar alla som går i päls!

På lördag strålade solen från en absolut molnfri himmel, men särskilt skönt var det inte. Vår trädgård är inte uppvuxen än, så det finns inget som läar för vinden.
Det var för kallt, påstod Matte, så vi var bara ute en sväng och åkte genast tillbaka igen.

Lite mildare på söndagen, men i gengäld mulnade det.
Matte rensade ogräs och deltog i den gemensamma arbetsdagen.
Beaglarna vaktade lotten mot illasinnade besökare.
Tumle letade noga, för att se om han kunde hitta någon kvarglömd ”vinterpotatis”.

Till sist var Mattes fingrar så stelfrusna, att hon bestämde sig för att ge upp, men då komTumles kullsyster Bella.
Hon snodde Milles tuggben och sprang ett varv runt stugan. Bägge pojkarna följde med. Sedan tappade Bella benet och då plockade Mille upp det igen. Den här gången var det omöjligt att förmå honom att släppa det, så vi fick sitta och vänta en god stund, medan han gnagde det i sig.
6-3

6-4

Bella var dock inte längre intresserad.
Hon hade haft den stora lyckan att hitta ett hål och där kröp hon in.
Som framgår av bilden nedan var hålet inte större än att hon nätt och jämnt kunde klämma sig in genom den 15 centimeter breda öppningen.
Vi undrade vad hon egentligen hade därinne att göra, men det sa Bella att vi skulle skita i, för hon var (kanske) skendräktig och nu hade hon bestämt sig för att gräva en lya åt sina valpar i skydd under kolonistugan.
6-5

Hon fick alltså ligga och kräva, eftersom hålet inte var stort nog för att hon skulle kunna stå upprätt… men hon verkade inte misstycka.
Allt för valparna, resonerade hon.
Det värsta kom när hon skulle ut igen, för där fanns inte svängrum nog för en beagle att vända sig runt, så hon fick snurra, åla och böka och göra sig smal som en vinthund.
Men hon lyckades med det också.
Nu undrar vi om hon möjligen har sorkar och möss i släkten, för de behöver ju bara en glipa på ca 5 mm för att ta sig in i ett hus och Bella var inte långt efter, när det gällde att tränga sig in emellan brädorna under huset.

Tumle – Humla

En lunchbetraktelse.

Tumle och humlan är ganska lika.

De är bägge runda, mjuka, lite brunaktiga till färgen.
Deras rörelsemönster är planlöst och de tillbringar en stor del av dagen med att irra omkring och söka efter mat.
Dessutom brukar de surra (fastän av något olika orsaker)

Men… det finns en viktig skillnad:

Tumle vet att han inte kan flyga – det har humlan inte en susning om.

:o)

Det är för varmt!

Tycker Mille och Tumle.

Dessa tre dagars högsommarvärme har varit vidriga när man ”går klädd” i päls.
Särskilt om man har sin vinterpäls kvar.
Tumle har börjat vårfälla, men Milles päls är ”dubbel”, både underull och täckhår, så han känner sig ungefär som en isbjörn i Sahara, påstår han själv.

ORKAR INTE göra mycket mer än att ligga platt:
17april

Tumle tycker också att värmen är för högt påskruvad:
17april1

Sommarvärme!

Vilket härligt väder det äntligen blev denna lördag!

Här laddar ”beaglebröderna” upp inför dagen äventyr. Matte blev ju aldrig klar, så det var lika gott att lägga sig och slöa ännu en stund.14april

Efter cykeltur, godis, tuggpinnar och vilda jaktlekar runt kolonistugan ansåg bägge killarna att det var dags för en tupplur igen.
(Synd bara att flugorna inte tyckte detsamma, sa Tumle.)
14april2

På eftermiddagen kom Bella ut och åt upp hela det kvarvarande födelsedagsbenet. Killarna, som under tre veckors tid varit fullständigt ointresserade,  satt bredvid och såg deppiga ut.
*Men gör något då, matte! Hon snodde ju vårat ben!!!*
14april1

Visst var det roligt att vistas utomhus och andas frisk luft och rulla i gröngräset, men när det började kvällas och magarna knorrade tomt, kändes det faktiskt rätt skönt att bryta upp och bege sig hemåt igen.
Här ligger Mille och tänker på middag… och  sin egen bekväma fåtölj!
14april3

EP-anfall

Lillpojken Mille är epileptiker.
ep
Idag hade Mille ett anfall medan jag dessvärre inte var närvarande, så jag vet inte hur pass kraftigt det var, men av spåren att döma bör han ha tumlat omkring rätt rejält.
Han var genomblöt på ena sidan av halsen, så troligen hade han varit i närkontakt med hundarnas vattenskål. Dessutom hade han sparkat på dörren, så att snöret som höll den öppen hade ryckts loss och dragit med sig ena ramlisten vid fönstret.
Lyckligtvis var han i kolonistugan och där finns inte särskilt mycket att göra sig illa på.
När samma sak hände på förrådet skadade han sig i ryggen, fick ett blödande sår på läppen och ett par tänder som satt lite löst.
Den här gången var han endast lite dämpad och ovanligt kelsjuk.
Såvitt jag vet är detta Milles tredje EP-anfall i år. Förut hade han högst två om året, så de har alltså blivit tätare, men samtidigt mindre långvariga.
Alltså exakt samma utveckling som hos min förra hund Skutt.
Inget särskilt dramatiskt… men det är tråkigt med epilepsi!

Jag har talat med Milles uppfödare och nu lutar det åt att han får medverka i ett  forskningsprojekt om EP hos hund.

Dagens beaglebild…

…är kanske den här – av Tumle vid kolonistugan.

11april2

Eller den här  – av Mille, på språng i det gröna gräset.

11april

Fast vid närmare eftertanke måste det här vara ”dagens beaglebild”.

11april1

Den skildrar liksom hundarnas glädje över den oväntade utflykten – vi tog bara en sväng ut på lunchen.
Att få springa utan koppel, rulla sig i gräset och jaga brorsan varv på varv runt stugan under upphävande av höga tjut.
”AAaaaahooooooooooo….!”

Vilken Beagle-lycka!!!

Morgonmöte

fajtbild1

Du kommer när det går mot morgon
Och gryningsljuset är kallt och grått
Dina hårda, skoningslösa tassar i magen
Och din fuktiga nos mot min hals
I köket, i dagningstimman

Jag vill ha dig här hos mig i soffan
Jag vill andas dina örons värme
Och gömma min själ i din päls
Du dunkande hjärta, du vän, du hund
Hos mig när det går mot morgon
Och solljuset guldmålar väggen

Din kärlek är varmare än solen

(B.N. 1974)

« Older entries