Fem bilder från helgen

Det här blev ingen rolig helg.

Kallt var det, blåste gjorde det, tjurigt blev det – från Mattes håll, när hon fick ont i lurarna. Mattar är så känsliga , de hatar och avskyr blåst.
Beaglar tycker att blåst är kul.
Springer man riktigt fort i motvind så känns det som om man lyfter. Beaglar vill gärna flyga (så kan de jaga ekorrar uppe i träden).
Beaglar är tycker heller inte om när det är för varmt. De föredrar minusgrader – ett par, tre, fyra stycken… och lite lagom snö på marken.
Snö är alltid roligt. Det gillar alla som går i päls!

På lördag strålade solen från en absolut molnfri himmel, men särskilt skönt var det inte. Vår trädgård är inte uppvuxen än, så det finns inget som läar för vinden.
Det var för kallt, påstod Matte, så vi var bara ute en sväng och åkte genast tillbaka igen.

Lite mildare på söndagen, men i gengäld mulnade det.
Matte rensade ogräs och deltog i den gemensamma arbetsdagen.
Beaglarna vaktade lotten mot illasinnade besökare.
Tumle letade noga, för att se om han kunde hitta någon kvarglömd ”vinterpotatis”.

Till sist var Mattes fingrar så stelfrusna, att hon bestämde sig för att ge upp, men då komTumles kullsyster Bella.
Hon snodde Milles tuggben och sprang ett varv runt stugan. Bägge pojkarna följde med. Sedan tappade Bella benet och då plockade Mille upp det igen. Den här gången var det omöjligt att förmå honom att släppa det, så vi fick sitta och vänta en god stund, medan han gnagde det i sig.
6-3

6-4

Bella var dock inte längre intresserad.
Hon hade haft den stora lyckan att hitta ett hål och där kröp hon in.
Som framgår av bilden nedan var hålet inte större än att hon nätt och jämnt kunde klämma sig in genom den 15 centimeter breda öppningen.
Vi undrade vad hon egentligen hade därinne att göra, men det sa Bella att vi skulle skita i, för hon var (kanske) skendräktig och nu hade hon bestämt sig för att gräva en lya åt sina valpar i skydd under kolonistugan.
6-5

Hon fick alltså ligga och kräva, eftersom hålet inte var stort nog för att hon skulle kunna stå upprätt… men hon verkade inte misstycka.
Allt för valparna, resonerade hon.
Det värsta kom när hon skulle ut igen, för där fanns inte svängrum nog för en beagle att vända sig runt, så hon fick snurra, åla och böka och göra sig smal som en vinthund.
Men hon lyckades med det också.
Nu undrar vi om hon möjligen har sorkar och möss i släkten, för de behöver ju bara en glipa på ca 5 mm för att ta sig in i ett hus och Bella var inte långt efter, när det gällde att tränga sig in emellan brädorna under huset.

2 kommentarer

  1. Monica said,

    23 april, 2007 den 00:43

    GO KVÄLL ! ÄR DU VAKEN ? DET ÄR JAG .KRAM MONICA

  2. 23 april, 2007 den 09:50

    :-)Blir glad över dina kort! Tack!Kramar varmt om DU!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s