Positiv nyhet

Bella kom just hem från veterinären efter sin lungröntgen. En mycket trött och dämpad hund, för veterinärer gillar hon inte. De var tvungna att ge henne lugnande, för att få någorlunda skärpa i bilderna.
Hennes lungor är rena och fina och helt fria från metastaser, så nu finns det ingen tvekan om att vi låter ta bort tumörerna… och hoppas att de inte kommer tillbaka igen vid nästa löp.
Plan B är sterilisering, eftersom hon tydligen har en benägenhet att bilda tumörer i samband med skendräktighet, men detta täcks då inte av hennes försäkring, så det blir dyrt. Vi får fundera på saken.

Annonser

De gula syskonen

Eller är de kanske oranga…
eller beiga, brunvita, rödvita? Svaret beror på vem man frågar, för färguppfattning är subjektiv och olika från dag till dag. Den påverkas även av belysningen, omgivningen, etc.
Inte ens rasens standard säger tydligt vad som gäller: brun+vit, gul+vit, röd+vit, white&tan. Men det är inte lätt att avgöra på en luddig 7-veckorsvalp om den som vuxen ska bli mera röd än gul.

Kort sagt, slut på tjatet – här är en bild av Tumle och Bella där de för en gångs skull har ALLA sina fyra ögon öppna.

tumle-bella

Juvertumörer!

Trista nyheter om Bella.
Efter sin senaste löpning utvecklade Bella en snabbt växande juvertumör. Nu har hon varit hos veterinären och vi har idag fått reda på att det handlar om fyra tumörer – en större och tre små ”gruskorn”.
Så nu ska Bella lungröntgas, för att se om det har bildats metastaser, och senare lär det bli operation, oavsett vad röntgenplåtarna utvisar. Alternativet att göra ingenting känns inte så värst aktuellt. Bella är ju en pigg och glad hund och hon är värd dessa extra tusenlappar.
De flesta äldre tikar brukar utveckla juvertumörer och erfarenheten säger att de också kommer tillbaka, men att det trots det är sällsynt att hundarna faktiskt dör av dem.
Våra, som fått diagnosen, har allesammans levat i flera år efteråt, aldrig visat tecken till några som helst lungproblem, utan tvärtom så småningom avlidit av helt andra krämpor och orsaker.
Så visst ska Bella få chansen till ett gott, långt och lyckligt liv.

Toke 23 mars 1986 – 23 maj 2001

Den här dagen minns vi Toke – det är sex år sedan han dog.
Mille var nästan bara en valp, så hans minne har nog försvunnit, men Morrmatte och Matte (kanske även Tumle) kommer aldrig att glömma Toke. Han var morr-föräldrarnas hund.

Den söta lilla valpen:

Tokvalpen

Unghunden med sin älskade skära tygråtta från IKEA:

tokråtta1

Toke i sin krafts dagar, en stilig herre med massor av färg:

Tokesitt1

Ungefär åtta år mellan bilderna. Toke vid fyra och tolv års ålder:

toke05

token08

Gamlingen med sin pulka, som han var så stolt att få dra:

tokpulka2

Den värdige gentlemannen, som mirakulöst nog överlevde en hjärnblödning när han var fjorton år:

Toke1

Och så den sista bilden av Toke, bara någon vecka innan han somnade in:

09TOKE

Bara arbete!

Och så är helgen över och det är jobbet som gäller igen!
Slit och släp, ingen rast eller ro – bara arbete som gäller. En beagle kan ju faktiskt bli helt utpumpad för mindre.

arbete

Helgbilder

Helgen började minst sagt  tveksamt, med halvdant blåsväder i torsdags. Fredag-lördag blev något bättre, men tyvärr inte särskilt mycket.
Nåja, på läsidan av stugan var det ju ändå ganska behagligt att ligga och vakta, om man var hund.
mille1

Framemot kvällen blev det skönare, men då var det ju så dags!
(= dags att åka hem och äta mat!)
Om bara mänskan kunde bli färdig och låsa dörren, så vi kom iväg nån gång!
varmduo

Idag har vi haft desto varmare, i det närmaste sommarväder.
Enligt hundarna – läs Mille – alltför varmt under den täta, svarta pälsen han har på ryggen.
mille

Tumle är (som jag nämnt förut) betydligt mer bekymrad över sånt som surrar i luften …i stil med flugor, humlor och bin.
tumleNär jag tittar på bilden ser jag, att Tumle har massor av underull kvar att fälla i sina bakhasor – de är ju helt ”flockiga”.
Får bestämt lov att plocka fram kardan härnäst som vi kommer ut!

Inte sjuk!

Tumle ber att få hälsa att han mår som en pärla i guld…

MINOLTA DIGITAL CAMERA

… och Matte fick sina misstankar bekräftade: Choklad är inte alls så förskräckligt farligt som man påstår.

Nej, förr var det aldrig farligt. Då var det hundar som dagligen åt choklad… och tålde det utan problem.

Nån mer som har samma erfarenhet?

Kak-tjuv!

Idag är Tumle rund som en boll!

Huss-gubben hade ställt fram en nästan full kartong med chokladbollar, som han skulle ha med sig till jobbet idag på middagen. Eftersom karlar aldrig tänker sig för (och särskilt inte den här karln, som knappt är medveten om att vi har ett par hundar i lägenheten) placerade han den på en spånlår, precis i beaglenos-höjd.
Matte var urtrött på morgonen och såg inte ens kartongen, så det dröjde en stund innan hon fattade varför bara Mille kom ut i köket och åt sin frukost.
Nåja, Tumle kom också, fast lite senare än Mille… och han försvann igen misstänkt snabbt efteråt… men mattar är sällan klartänkta när de har försovit sig och klockan redan är över halv åtta.
Historien förtäljer inte hur många chokladbollar som egentligen fanns i kartongen – däremot är det ett faktum att de är avsevärt färre nu.
Tumle blev rund om magen och förstod inte varför hans matte var sur och Matte var irriterad, dels på Gubben som hade klantat sig, dels på sig själv som inte upptäckt det och gjort någonting åt det.
Att vara arg på Tumle var liksom ingen idé – han är ju bara en dum liten hund – men choklad i stora mängder är inte nyttig om den hamnar i små dumma hundars magar, så man kan nog kallt räkna med att Tumle blir magsjuk idag.

En VARM helg!

Stackars oss som var tvungna att gå i päls en sådan här dag!

Och inte har vi heller haft tid att byta om till ”sommarkostymen”, åtminstone inte färdigt. Tumle fäller täckhåren nu, men Mille har bara BÖRJAT göra sig av med den tjocka, värmande underullen.

Puh….det är tufft att vara hund!

varma

Och svälta får man också!

Matte har satt potatis igen… men tror ni att vi fick smaka den här gången heller. Neeejdå!

(Fast Mille stal den näst sista ur påsen och då fick Tumle den allra sista, bara för rättvisans skull)

Första valptitten, 2/5 1998

2:a maj – 9 år efter första titten på den lilla valpen Tumle.
Det var en underbar, nästan sommarvarm dag, såvitt jag minns den första det året, då våren annars var ovanligt kall.
Tumle och hans fem syskon fanns hos uppfödaren i Vällingby. Två av dem var trefärgade, som är det vanligaste bland beaglar, men fyra stycken var tvåfärgade. Det var de första rent tvåfärgade valpar som uppfödaren hade haft. Alla i kullen var tingade, utom Tumle (”arbetsnamn”= Arvid), så den lille gossen blev min.
Då var han 6 veckor gammal och såg ut som på bilderna nedan.
980502valptitt1-

980502valptitt5-

Bilden under: Alla syskonen. Tumle är den lilla längst bak i hörnet till höger. Han var minst och lugnast i kullen. Bella är nummer tre från vänster. Hon var något större och betydligt mer vild än tam. ( Vilket fortfarande gäller! ;o)  )

ekullen

Idag är Tumle 9 år och 6 veckor och ser ut så här
Om man jämför den sista bilden med den första är likheten slående.