Bellas provsvar – malign tumör

Jaha, nu har provsvaret kommit och naturligtvis var det en malign tumör. Dock ”inte värsta sorten”, enligt Peter, och veterinären själv hyste gott hopp om att han hade lyckats få bort hela den angripna delen av vävnaden.
Hmmm….
Men jag har för mig att juvertumörer för det mesta brukar vara maligna, fast det är sällan som tikarna dör av dem, så därför ska vi väl inte måla fan på väggen direkt.

Ett av stygnen har även lossnat och såret har spruckit upp lite grann, men det är bara en liten bubbla och veterinären var inte orolig.
Det har ju redan gått drygt en vecka efter operationen, så det mesta bör vara ihopläkt nu och Bella äter Ampicillin så det blir säkert bra med det här.

10 kommentarer

  1. lena said,

    22 november, 2007 den 13:35

    ujuj, hoppas att det går vägen!

    • Barbro said,

      22 november, 2007 den 15:18

      Ja, hoppas är väl det bästa/enda man kan göra i nuläget.

  2. Peter said,

    22 november, 2007 den 18:33

    Jag måtte ha glömt bort hur man räknar… det står 3 kommentarer man jag ser bara två (inte den här inräknad).

  3. Barbro said,

    22 november, 2007 den 20:11

    Det har varit fel hela eftermiddan – det FINNS ingen mer kommentar än de som syns.

  4. Börje said,

    24 november, 2007 den 22:49

    Har inte tumören metastaserat så lär det gå bra. Ha så kul ni kan så länge det går! 🙂

    • Barbro said,

      25 november, 2007 den 18:41

      Tyvärr vet man ju aldrig detta förrän SENARE, så du har nog rätt i att man gör klokt i att njuta av tiden så länge det går.Varken Bella eller hennes bror Tumle är några ungdomar längre. Inte Mille heller förresten.Tanken blir allt vanligare: De är bara till låns!

  5. Inger said,

    25 november, 2007 den 16:33

    Juvertumörer är väl de ”snällaste” av de elaka – de sitter ytligt och upptäcks därför i tid och kan tas bort ur den lösa vävndaden på ett enkelt vis. Allt är ju löst och svajigt där nere och inget sitter fast i underlaget, så att säga – därför kan man lätt se avgränsningen och lägga snittet så allt kommer med. Inga besvärliga krypin långt inne i hunden och under något annat som är i vägen, utan allt nästan på utsidan. Tänk positivt! Klart det går vägen! I.

    • Barbro said,

      25 november, 2007 den 18:45

      Den här hette något med simplex, sa Peter, fast han uppfattade inte riktigt allt – man gör inte det när man just har fått ett cancerbesked och är orolig för sin hund.Veterinären var dock rätt säker på att han hade fått bort alltihop.FÖRE operationen var han å andra sidan så säker att han ”kunde ta gift” på att det var ett ljumskbråck.

  6. Inger said,

    25 november, 2007 den 19:28

    Det låter som Per Arvidsson – han som svor på att min hund inte hade mer än en valp i magen och att det skulle bli väldiga problem vid födseln. Hunden klämde sedan ur sig åtta välskapade valpar utan några komplikationer. Den mannen har attityd och gillar att göra sig viktig och veta bättre. I motsats till kodoktorn… I.

    • Barbro said,

      25 november, 2007 den 23:31

      Jodå visst var det han.Han skär bra och det var ju meningen att även livmodern skulle bort, vilket som du vet inte kodoktorn åtar sig.Hans attityd får man lov att ta med en nypa salt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s