Hon är borta nu

anglabella

Så är det över och vår vackra flicka är borta.
Allt gick mycket lugnt till och hon somnade tryggt och stilla i kretsen av sin flock som satt omkring henne på golvet – en liten glad hund in i det sista och jag tror att hon fick ett fullvärdigt liv.

Efter den första lugnande sprutan talade hon om att nu hade hon lidit och då skulle man ha godis!
Lyckligtvis hade veterinären en hel kartong med godis och alla beaglarna dansade ivrigt och fjäskade till sig ett antal bitar var.
Sedan kände sig Bella sömnig och gick och satte sig i sin husses knä och där satt hon tills tröttheten blev så stor att hon fick lägga sig ned på golvet.
Alltsammans tog kanske en timme, fastän det kändes som mycket längre, och vi var med henne hela tiden medan hon sakta somnade in.
Tumle och Mille var inte inte glada, men inte heller särskilt bekymrade. Mille gick fram och nosade på sin faster några gånger medan Tumle höll sig på avstånd och istället ägnade sig åt att slicka bort våra tårar.
Ingen av dem vände sig om när vi så småningom lämnade Bella och gick ut på gatan igen.
Det är som jag har konstaterat förut, att djur ser på detta med döden på ett mycket mer okomplicerat och naturligt sätt än vi.

Vi har valt att låta kremera Bellas kropp och få askan tillbaka. Jag ska hämta den nästa torsdag och senare har jag planerat att gjuta in den i en sten.
På så sätt blir hon ett med stenen och kan ligga på kolonilotten, utan att grävas ned (vilket givetvis är förbjudet). Det tycker jag känns bra!

Annonser

Bella vid foten av Regnbågsbron

080225

Tant Tosca, farbror Benji och kullbrodern Bjarne står alla och väntar på Bella vid foten av Regnbågsbron.

Jag tror att de kanske var med oss på väg hem från kolonin idag, för båda syskonen tittade intensivt  på någonting – för mig osynligt – som gick till höger om oss på gångbanan. Det var en mycket underlig upplevelse.

Beaglarnas lördag vid kolonin

Det finns inte mycket att tillägga. Bilderna talar för sig själva – det här var en underbar dag!

080223

080223-

080223--

080223---

Bella på jobbet

Lilla damen var med mig på jobbet idag.
På lunchen var vi ute och gick och då gick haken till kopplet upp, så att hon lyckades rymma och springa lös på åsen en stund.
Här kommer hon ångande i full frihet, innan jag hann fånga in henne.
080221

Av denna bild framgår det tydligt hur stora knölarna har blivit. Suck!

080221-

Puss på dig brorsan!

080221--

Det svåra beslutet är fattat

Det här är ingen rolig dag.
Jag har just ringt till veterinären och bokat tid för avlivning av Bella.
Knölarna växer okontrollerat och ingenting som vi har provat har gjort den allra minsta effekt, så nu är det bara att inse att loppet redan är kört och att det är dags att komma till avslut innan alltihop blir för förskräckligt.
Hon har inte ont än och hon är fortfarande pigg och glad… vilket inte gör saken lättare – men nu är det alltså bestämt.

– Vi säger alltid till ägarna att de är duktiga när de bestämmer sig, men sen klarar vi inte av det med våra egna djur, sa veterinären och suckade djupt.

Tja, veterinärer är bara människor och varför skulle det vara lättare för dem än det är för oss?

Men nu är tiden åtminstone fastställd.
Det blir på tisdag i nästa vecka, direkt efter morgonkliniken, klockan halv elva.

En lycklig fredag

080217

Och tyvärr kanske även den sista som denna lilla trio får tillsammans.

Vadå, vardå, hurså?

Matte varken ser eller hör, men hon är ju bara en människa, så vad kan man förvänta sig?
Hundar med skarpa öron och framför allt ett fantastiskt luktsinne har en helt annan syn på tillvaron. Däremot har Matte något som beaglarna saknar totalt, nämligen en vidare överblick.
Nåja, det går ju att ordna genom att ställa sig upp på bakbenen.

080215

Så här kan både Tumle och Mille stå… länge!

En solig dag

080211

En dag på jobbet – Bellabesök

080207

080207-

080207--

080207---
Ska HON har båda tuggbenen?! Fy vad orättvist!

Fredagsnöjen?

Det var vackert väder på morgonen, men innan vi kom iväg till affären hade det mulnat, börjat smådugga och blåste lite för mycket.
Att vänta utanför ICA är aldrig särskilt kul – i dåligt väder blir det urtråkigt, därav de bistra minerna.
Ingen av de tre beaglarna gillar heller att bli fotograferad.

080201

I ”skogen” var det bättre… om bara inte den dumma tvåbeningen hade envisats med sin kamera!

080201-

Morrmatte begriper vad en beagle behöver!
Här ska det strax vankas grisöron, så uppmärksamheten är total.

080201--