Så är det över och vår vackra flicka är borta.
Allt gick mycket lugnt till och hon somnade tryggt och stilla i kretsen av sin flock som satt omkring henne på golvet – en liten glad hund in i det sista och jag tror att hon fick ett fullvärdigt liv.
Efter den första lugnande sprutan talade hon om att nu hade hon lidit och då skulle man ha godis!
Lyckligtvis hade veterinären en hel kartong med godis och alla beaglarna dansade ivrigt och fjäskade till sig ett antal bitar var.
Sedan kände sig Bella sömnig och gick och satte sig i sin husses knä och där satt hon tills tröttheten blev så stor att hon fick lägga sig ned på golvet.
Alltsammans tog kanske en timme, fastän det kändes som mycket längre, och vi var med henne hela tiden medan hon sakta somnade in.
Tumle och Mille var inte inte glada, men inte heller särskilt bekymrade. Mille gick fram och nosade på sin faster några gånger medan Tumle höll sig på avstånd och istället ägnade sig åt att slicka bort våra tårar.
Ingen av dem vände sig om när vi så småningom lämnade Bella och gick ut på gatan igen.
Det är som jag har konstaterat förut, att djur ser på detta med döden på ett mycket mer okomplicerat och naturligt sätt än vi.
Vi har valt att låta kremera Bellas kropp och få askan tillbaka. Jag ska hämta den nästa torsdag och senare har jag planerat att gjuta in den i en sten.
På så sätt blir hon ett med stenen och kan ligga på kolonilotten, utan att grävas ned (vilket givetvis är förbjudet). Det tycker jag känns bra!
Tumle och Mille 
barbakvinna said,
26 februari, 2008 den 23:33
jag tycker det verkar vara en bra idé med stenen…kram anki
Barbro said,
26 februari, 2008 den 23:55
Det var en tanke som bara slog mig, att varför inte gjuta en minnessten som samtidigt ÄR hunden själv.Jag är väldigt lättad. Det känns så sorgligt att skicka iväg dem som om de vore någon sorts avfall när man har älskat dem så högt.
Kira said,
27 februari, 2008 den 00:01
Det var en fin idé. Min hund dog nyligen och vi ska hämta askan snart. Jag är ledsen för din skull. Vet att det gör ont.Kram.
Barbro said,
27 februari, 2008 den 08:09
Det är så himla tråkigt, särskilt när det som i Bellas fall sker alldeles för tidigt. Vi hade trott att vi skulle få ha henne i åtminstone 3-4 år till.Jag är ledsen för din skull också… och för Mariannes och alla andra som just har mist någon av sina bästa vänner.Kram tillbaks
Aylala said,
27 februari, 2008 den 00:08
Åh vad bra att de andra hundarna fick vara med. Både för deras skull och er. Stenen är en fantastisk idé. Kram igen. Och igen.
Barbro said,
27 februari, 2008 den 08:15
Precis vad veterinären sa.”Nu vet de vad som har hänt”, sa hon, ”så då kommer de inte att leta efter henne”.Oc jag tror det kändes skönt för Bella att ha oss alla omkring sig.Det där med stenen är liksom en symbolhandling som man tar till för att göra det overkliga något mer konkret.(Mitt liv är FULLT av symbolhandlingar)Kramar tillbaks till dig också… flera stycken.Och tack för allt ditt stöd!
Caroline said,
1 mars, 2008 den 16:25
Som har en ren slump (?) så gick jag in här på min aftonbladetblogg (som egentligen är vilande) och ville kika in hos er och möts av detta…Fäller en tår och tänker på er och framförallt Bella som förhoppningsvis slipper allt ont nu och är med sina hundvänner där uppe…otroligt fint i förra inlägget att de väntar på henne och att ni ska fixa en sten till henne.Stor kram igen på er!
Malou said,
11 mars, 2008 den 10:14
Hej BarbroHar inte varit inne här på länge. Har nog dragit på det för att jag misstänkte att det skulle vara dåliga nyheter om Bella. Och det var det ju. Jag är så ohört ledsen för eran skull. Hoppas att det känns lite lättare nu.Många kramarMalou & de åtta tassarna
Emma said,
21 september, 2008 den 11:32
Vilket underbart vackert slut!! Vilken fin matte du är som ordnade det så fint för Bella!