Mitt i stekheta högsommaren har Mille lyckats gå och bli drabbad av ”vattensvans”!
Mille utan svansen upp är en mycket sorglig syn, eftersom han normalt är så uttrycksfull med sitt borstiga skaft.
Förlamningen kom mycket plötsligt. Först trodde jag att han hade haft ett EP-anfall och skadat sig på något i rummet under natten, men isåfall borde jag ha hört det, för han brukar rumla om ganska ordentligt när han har sina fåtaliga anfall (det är gudskelov längesen nu!)
Under dagens lopp har jag dock klämt och känt och uteslutit alla teorier utom just vattensvans.
I söndags middag hällde jag över dem varsin kanna ca 20-gradigt vatten från tunnan. Det är den enda avkylning de har utsatts för inom rimlig tid. Mycket underligt är det, men trösten i det hela är, att det brukar gå över ganska snabbt.
