Tumle och Mille

Sitter vid matbordet och äter ett äpple och läser tidningen. Bredvid mig på golvet ligger min yngsta hund och väntar troget på skrutten.
Den äldre är märkligt nog inte där.
När jag går ut för att kasta kärnhuset i komposthinken fattar jag varför.
Han sitter blickstilla i kökssoffan bredvid en crunchykartong som är fullproppad med tömda mjölkpaket och  dylikt, som vid tillfälle ska iväg till återvinning.
Kartongen är omkullvält och hundens blick går längtansfullt fram och tillbaka mellan den och mig. Man kan tydligt se konflikten i hans själ.
Han vill slita upp kartongen och göra konfetti av innehållet, men han vet att om han gör det kommer matte att bli arg.

I det läget finns det bara en sak som gäller – promenad!

Det blev en heldag vid kolonin idag.
Åtta härliga långa timmar att ligga på terrassen och lata sig, strosa runt iträdgården, gå i skogen med  Matte… och lata sig på terrassen igen .
Om det inte vore för  höstljuset kunde man mycket väl ha trott att det var sommar än.

Och så var Mille ytterst nära att bli biten av den här lilla ormen, men han hann lyckligtvis undan i tid.

Vad, vad, vad?

Vem, vem, vem?

Kan det vara tant Anne? Kommer hon inte hiiiit snart?

I fredags förmiddag följde Tumle och Mille med Matte och Morrmatte till Kvantum och vaktade Morrmattes promenadscooter medan tvåbeningarna var inne och handlade.

Äntligen kom Matte tillbaka och i handen hade hon…?… hade hon?….

Hurra! En GB Sandwich med pepparkakssmak till vakthundarna.

En klar, sval och underbart doftrik morgonpromenad.