Sitter vid matbordet och äter ett äpple och läser tidningen. Bredvid mig på golvet ligger min yngsta hund och väntar troget på skrutten.
Den äldre är märkligt nog inte där.
När jag går ut för att kasta kärnhuset i komposthinken fattar jag varför.
Han sitter blickstilla i kökssoffan bredvid en crunchykartong som är fullproppad med tömda mjölkpaket och dylikt, som vid tillfälle ska iväg till återvinning.
Kartongen är omkullvält och hundens blick går längtansfullt fram och tillbaka mellan den och mig. Man kan tydligt se konflikten i hans själ.
Han vill slita upp kartongen och göra konfetti av innehållet, men han vet att om han gör det kommer matte att bli arg.
I det läget finns det bara en sak som gäller – promenad!
