Tumle och Mille

Idag på morgonen sken solen och det var ett så härligt vårväder att det liksom kändes självklart med ett kolonibesök under dagens lopp, men innan vi ens hunnit halvvägs ut drog det, typiskt nog, upp nya moln.
Lite trist för Matte, men beaglarna var glada ändå.
Fast de var mindre nöjda med kloklippningen och Tumle hade synpunkter på att Matte insisterade på att klämma ut en pormask på örat. Han opponerade sig energiskt genom att sprattla som en vettvilling och skrika som en stucken gris.
Mille blev upphetsad av skrikandet och ville para sig med hans ben, vilket Tumle i hög grad ogillade, så det första han gjorde när han blev släppt var att kasta sig över Mille och smälla till honom med tassen, samtidigt som han vrålade ”hoooooo!!” av sina lungors fulla kraft.
Därefter vidtog en synnerligen livad lek, där det var omöjligt att begripa att storebror inom en månad faktiskt kommer att uppnå den värdiga åldern av 11 år.

Härliga tikdofter – vårluft – snödrivor att rulla sig i.
Ibland tar Milles hormoner tokskutt och vem är det då som råkar ut, om inte hans älskade storebror.

Fast ganska snart rinner det över även för tåligeTumle och han blir tvungen att säga ifrån.
Fattas bara annat!

Detta med att dra pulka är bara sååå kul, tycker Tumle!

I ryggsäcken finns två band av uppslagsverket Focus – en alldeles lagom last för en liten beagle att dra.

Mille är mera tveksam –  vad ska det vara bra för?

Människan klantade sig med klotången… och så gick det som det gick.
”Pip!” sa Tumle och så låg han där med en blodig, sönderklippt sporre.
Svåra smärtor… han kände dem nästan!

Hjälpsamma Mille var snabbt på plats.
”Aha, vad har vi här, då? En skadad klo, den måste åtgärdas!”

Så Mille putsade omsorgsfullt tassen, medan Tumle låg stilla och bara njööööt av behandlingen.
Det är det som kallas broderskärlek.

Dagens enda solskenstimme tillbringade vi utomhus, i skogen och på sjön Näsnarens is.

Inte idag, men inte för så hemskt längesen heller.