Ett steg i taget för Tumle

Det går framåt så sakteliga.
Bakbenen är fortfarande en smula vingliga när han står, men han verkar inte ha ont längre och han såg glad ut när han skuttade omkring i dikena på morgonpromenaden idag.
Min lilla löjliga Tumle!

tumle4

Annonser

Tumles rygg är förhoppningsvis bättre

Det törs man väl knappast skriva, men faktum är att ryggen var betydligt bättre idag. Framför allt verkade han gladare och skuttade runt på ett sätt som man är van att förknippa med Tumle.
Fast bölden på armbågen återstår och jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska göra med den.
Det känns inte riktigt rätt att börja skära i honom just nu, så jag avvaktar nog ett par veckor till, men fortsätter den att växa så är det nog bäst att ta bort den.

Nu i veckan kom förresten sandalerna, så nu väntar vi bara på vår.

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Grattis till beagle-päronen!

I mitten Tumles pappa Cosby som fyllde 13 år idag.
På ömse sidor om honom, Tumles mamma Linda och Milles farmor Julia, som bägge blev 14 i förra veckan.
Stort grattis till hela gänget!

cosby-linda-julia

En bild till, så att den fina skinktårtan syns.

cosby-linda-julia21

Julia och Cosby, Milles farmor och farfar

cosby-linda-julia3

(Foton: Tumles uppfödare)

Veterinärbesök för Tumle igen

Trots 10 graders kyla på morgonen kom vi iallafall iväg till veterinären idag. På grund av sitt ryggskott fick Tumle ha täcket på och lite trött blev han kanske, men inte så att han såg lidande ut.

090325tumle

Jag hade hoppats att detta andra besök skulle göra mig lite klokare, men jag blev bara fattigare och ännu mera förvirrad.
Det fanns ingen mening med ett utraljud, tyckte veterinären, för hon kunde säga direkt att det inte var någon vätskefylld knöl. Däremot menade hon att det mycket väl kunde vara ett lipom*, alltså det som den första nästan helt hade förkastat. Men vad det än är så tyckte hon att den ska bort innan den blir för stor.
Det var där någonstans som jag kände hur mina inre bromsar slog till, för jag har ingen lust alls på att skära och se eländet komma tillbaka en masse, så som det gjorde hos hans kullsyster Bella.
Dessutom konstaterades det att Tumle har ett litet blåsljud på hjärtat.
Så frågan är om man bör operera på dessa premisser?

Å andra sidan, om knölen växer, kan den bli omöjlig att ta bort…

Det finns mycket att ta ställning till för att fatta ett vettigt beslut och det är nästan så att det glädjer mig att han lider av ryggskott just nu, eftersom det ger mig en liten extra respit att väga fördelar mot nackdelar.
Hade han inte haft det skulle hon förmodligen ha bokat in honom på stört.

*) Fettknöl

Tumle fyller 11 år

Idag är det 11 år sedan den lille Tumle kom till världen och nog börjar det märkas att han är en äldre gentleman, inte minst därför att han inte orkar hålla samma tempo som förr.
Vagnsdragningen i onsdags vållade honom en släng av ryggont, vilken sedermera förvärrades genom för kraftig motion på torsdagen.
Igår var vi ute och gick sammanlagt drygt en mil, och det blev för mycket för Tumles rygg, så det kan nog lugnt sägas att denna födelsedag inte var någon av hans gladaste.
Lite stel och motvillig under morgonpromenaden.

tumle11ar

Födelsedagspresenten i form en lurvig fäll.
”Nja”, tycks Tumle tänka. ”En present som inte kan ätas är ingenting att ha”.

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Fast, för all del, den duger ju att ligga i solen på tillsammans med Mille.

tumle11ar1

Då var detta mer lovande – semlor hemma hos Morrmatte!!!

semlor

Fyller man år i fastan är ju faktiskt semla det optimala att fira sin födelsedag med.

semla

Fast den fåniga burken är bara ivägen. In med semlan i munnen och svälj den så snabbt som det går!
Matte glömde ta tiden, men tog det två minuter, så var det då inte mer!

semla1

Beaglar på väg hem från affären…

… med fyra kilo hundmat och en påse äpplen på kärran.

vagn

Beaglarna hos veterinären

Det var ändå dags för vaccinering, så samtidigt passade vi på att (äntligen) ta bort den stora fettkulan i Milles nacke.
Den var till och med större än jag trodde och kratern efteråt såg rent förfärande ut, men veterinären sydde ihop den fint och Mille var otroligt duktig och låg stilla och sa inte ett pip, trots att ingreppet utfördes under enbart lokalbedövning.
Mille reagerar väldigt underligt på att bli sövd, så det brukar vi försöka att undvika, om det inte är absolut nödvändigt.

mille-op

Och så var det detta med Tumles knöl…
Jag upptäckte den så tidigt som i början av förra sommaren och insåg direkt att det var något skumt.
Sedan dess har den sakta vuxit till och nu har alltså även veterinären fått känna på den. Hon håller med mig i mina farhågor om att den inte består av fett, så den är antingen en cysta eller någon typ av tumör. Frågan är alltså om den är godartad och hurpass snabbt den utvecklas.
Den sitter illa till på armbågen, så den blir svår att operera, men tar man inte bort den är risken stor att Tumle får svårt att gå.
Nu har jag beställt tid för ultraljud för att utreda saken närmare, men jag har redan ställt in mig på värsta tänkbara scenario – att det är en malign tumör och att det gäller att ta vara på alla de dagar som vi har kvar.
Det är ju tyvärr så med husdjur, att deras liv är alltid för kort!

tumle3

Beaglarna möter våren

Detta har vi väntat på – en vacker vårdag med kolonibesök.
Tuggpinnar smakar aldrig så bra som på terrassen. Faktum är att Mille inte äter tuggpinnar någon annanstans.

15mars

Det finns en hel del snö kvar på tomten och det är blött, men det torkar nog upp.

15mars1

”Min koja!!!” säger Tumle.

15mars2

Kamouflagedojorna sitter som gjutna.
Sköna att ha på det vassa gruset.

16mars

Beaglar i väntan på våren

Efter en lång promenad i snön är det skönt för ett par beaglar att få vila… tätt ihop.

12mars1

Mille tror att kuddar är till för att lägga svansen på.
12mars2