Beaglar i väntan på våren

Efter en lång promenad i snön är det skönt för ett par beaglar att få vila… tätt ihop.

12mars1

Mille tror att kuddar är till för att lägga svansen på.
12mars2

14 kommentarer

  1. Berit said,

    12 mars, 2009 den 11:50

    Så mysigt!

    • Barbro said,

      12 mars, 2009 den 11:55

      Bilderna säger allt om deras personligheter. Den ena ska alltid vara under och inuti, den andra ovanpå fast tätast möjligt intill. ;o)

  2. Berit said,

    12 mars, 2009 den 12:33

    Jag har läst dina inlägg och tycker du har en rolig och fin blogg, jag lägger den gärna på mina favoriter.I något inlägg så har ena hunden fina skor på framtassarna – varför och vart finns dom att köpa?Jag har två Storpudlar och kan tänka mig att såna skor vore bra ibland.

    • Barbro said,

      12 mars, 2009 den 13:20

      Tack!Tassarna ja. Han har haft ständiga problem med sina trampdynor i ungefär 6 år, dvs han har problem med det vassa stenkrosset de använder som halkbekämpning, särskilt när det är blött.Jag har provat med tassbandage och många sorters skor. Veterinären hade en modell som var bra, men de var otroligt dyra.Dessa senaste är köpta hos http://www.dogglas.se… och de kostar ca 300 kr för 4 st. Men jag vet inte om de har så stora att det passar en storpudel. Du kan väl kolla på deras hemsida, eller maila dem – de kanske kan ta hem.

  3. Marilyn M said,

    12 mars, 2009 den 13:22

    Sååå söööta! 🙂

    • Barbro said,

      12 mars, 2009 den 17:28

      Ja, för att inte vara KATTER, så är de inte så tokiga. ;o)

  4. Terese said,

    12 mars, 2009 den 13:26

    Meen! Vilken fin blogg du har med beaglarna! Första gången jag är in på den!Jättefina foton!

    • Barbro said,

      12 mars, 2009 den 17:33

      Det är ju mest foton på den här bloggen.Jag startade den som komplement till deras hemsida, eftersom jag tröttnade på att ha en nyhetssida där det i princip ALDRIG hände något som var värt att nämna. Bloggen blev ett lite mer lättsamt alternativt där alla våra vänner gå in och skriva en rad ibland.

  5. Barbro Z said,

    12 mars, 2009 den 21:17

    Som kommentar till ovanstående – hemsida kontra blogg – så håller jag helt med dig. Hemsidan blir lätt statisk, så -motvalls k som jag är – så har jag vänt på det hela: uppdaterar entrésidan varje dag och bloggen mer sällan. Dina ”pojkar” är ett nöje att läsa om och titta på.

    • Barbro said,

      12 mars, 2009 den 22:28

      Jag höll på med hemsidan väldigt mycket förut, medan vi åkte på utställningar och jag hade mera kontakt med det som skedde i hundvärlden… men sedan blev pojkarna äldre och vi var inte ute så mycket, så då tröttnade jag liksom på den.På bloggen lägger jag dagsbilder och skriver några ord om det är något särskilt jag kommer att tänka.Men framför allt tycker jag att det är trevligt att få kontakt med andra människor. På hemsidan vet jag aldrig om någon läser den eller ej.

  6. Barbro Z said,

    13 mars, 2009 den 11:34

    Nej, man vet aldrig om någon egentligen bryr sig när man håller på med hemsidan. Jag får muntliga kommentarer då och då, från vänner som tittar in, men som aldrig skriver i vare sig blogg eller gästbok. Jag upplever att vi i allmänhet är ganska dåliga på att ”göra spår” efter oss (jag själv inräknad – jag hälsade ju på här ett bra tag innan jag gav mig till känna) och som hemsidesmakare eller bloggskrivare så får man ha en egen drivkraft, tycka att det jag gör tillfredsställer mig själv på något vis. Men visst är det kul om någon gillar det man gör och även talar om det. Som du säger så får man då också kontakt på ett otvunget och trevligt sätt. Kul.

    • Barbro said,

      13 mars, 2009 den 19:42

      Jag får mail ibland, med mycket ojämna mellanrum. Oftast från folk som vill köpa valpar, trots att jag aldrig har sysslat med uppfödning, men även från folk som har ägt hundar som har varit släkt med våra gamlingar. Då kan det blir riktigt, riktigt spännande för en stund. ;o)Sen måste jag erkänna att jag har tröttnat rätt rejält på detta med hemsidesbyggande.

  7. virknålen said,

    13 mars, 2009 den 19:49

    det ser riktigt mysigt ut :)jag transporterade hem en adopterad vovve igår på flyg, och har aldrig varit med om en lugnare vovve än henne… hon sov sig genom hela resan, och vaknade bara om jag kikade till väskan… blev riktigt imponerad av henne. ska hälsa på henne imorgon för att kika på hur hon har det… hon bor hos våra grannar som var för flygrädda för att kunna hämta hem henne själv, så det var därför som jag flög 120 mil igår 🙂

    • Barbro said,

      13 mars, 2009 den 23:56

      Ja, jag läste hos dig att du skulle hämta en hund.Visst är det underbart när de är så där lugna?Tumles pappa var också en sådan hund. Han blev importerad från Australien som valp och flögs hit i en pytteliten trälåda. Efter (tror jag) 16 timmar på flyget, kröp han ut, viftade på svansen och kissade i en evighet. Sedan hälsade han på alla och var enbart harmonisk och glad. Tumle har ärvt en del av de generna, för han är oerhört lätthanterlig. Mille är mycket mer lättstressad och skulle aldrig ha pallat en flygresa – han klarar inte ens av att åka bil utan att darra och spy.Det är så olika det där, liksom vi är de individer med skilda personligheter.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s