Den fruktade operationsdagen inleddes med en skön promenad i lite kyligt men härligt friskt vårväder.
Tumle var glad och tillfreds med sitt liv, trots att han inte fick någon frukost… men mattar har ju sina idéer och beaglar är vana att lida.
Bättre lycka en annan dag!
Matte var beredd på att det här mycket väl kunde vara den sista bilden av Tumle.
Nu blev det lyckligtvis inte så illa.
Däremot blev det den sista bilden av Tumle MED knöl på armbågen.
Här är den nybyggda Djurkliniken (öppnad för bara fyra veckor sedan), där Matte ÖVERGAV Tumle klockan kvart över åtta imorse!!!
Sedan vidtog en lång, vidrig väntan.
Avhämtning fick ske mellan två och fyra på eftermiddagen, men OM det blev problem skulle man ringa på mobilen.
För Matte kändes det som att gå med en osäkrad handgranat i fickan…
men den ringde aldrig.
Mille på ensam promenad. Han såg lite fundersam ut och kunde nog inte riktigt förstå varför storebror inte var med.
Så äntligen blev det dags att åka och hämta den lille filuren.
Bästa tänkbara nyheter!!!
Tvärtemot alla farhågor var knölen bara ett lipiom, alltså en godartad fettböld och Tumle var MYCKET beslutsam. Han gick direkt ut till bilen och hoppade in, för nu skulle han HEM.
Väl hemma åt han sin middag och sedan klättrade han med viss möda upp i sin älskade stol.
Trött efter sina upplevelser, men hemma och i säkerhet!
Fast Mille fick en snedtändning av blodlukten och blev helt knäpp. Han ville para sig med brorsan och när han inte fick det satt han på golvet med tungan till knäna och bara flåsade av upphetsning.
Okej, bilden är suddig därför att Matte har skakat med kameran, men desto bättre skildrar den Milles totala förvirring vid hemkomsten.
Kopplad vid elementet!
Så kan det gå om man inte har vett nog att uppföra sig som en hund.