Tumles operation inbokad

Nu är tiden bokad för Tumles operation!
Onsdagen den 29/4 ska knölen på hans armbåge förhoppningsvis skäras bort och förhoppningsvis ska det lyckas och den ska inte komma igen, men herregud vilken ångest detta vållar hans stackars matte.
Jag är liksom helt inställd på att det kommer att gå åt helvete.
Antingen dör han på operationsbordet eller i sviterna efter ingreppet… eller så kommer knölen tillbaka och tokväxer och förökar sig på samma sätt som hos hans kullsyster Bella…

tumle5

Eller så går allting bra och jag får ha kvar honom i flera goda år till.
Men det törs man väl knappast hoppas på.
Bäst att vara förberedd på värsta tänkbara scenario.

14 kommentarer

  1. Mingla said,

    16 april, 2009 den 21:00

    Nu har du tagit ett beslut och när man har kommit så långt så har man gjort ett jätte jobb..Jag skulle ha varit lika tok nervös som du men ditt beslut är rätt fattat för det är du som har tagit det..Nu ska jag tänka goda tankar till din hund i massor och jag hoppas och tror att det här kommer att gå riktigt bra.. Han är ju bara såå fin den killen..

    • Barbro said,

      16 april, 2009 den 21:06

      Men fatta hur piss-uselt jag har mått inför detta beslut!Det har känts som att hur jag än valde skulle jag komma att ångra mig och inte blev det bättre av att det tog nästan halva dagen att komma fram, dels till veterinären, dels till personen som ska skjutsa oss dit (och förhoppningsvis även hem efteråt).Han är så fin och personlig och underbar och jag är inte alls redo att skiljas från honom än.Fast jag vet ju att han är elva år och att den stunden närmar sig när jag blir tvungen att ta farväl.

  2. Mingla said,

    16 april, 2009 den 21:38

    Den stunden ligger alltid oss nära när åren börjar göra sig påminda hos våra vänner..Jag förstår hur du har våndats och ska jag vara ärlig så känner jag själv klumpen i magen MEN du försöker nu att få några år till och det kan gå jätte bra.. Du har tagit beslutet att försöka och jag stöttar dig allt vad jag kan i det. Måste han sövas helt eller räcker det med kraftigt lugnande och bedövning?Om du vill rådgöra med ytterligare en veterinär så kan du ringa till min..Han heter Morten och finns i Åkerstyckebruk.. 0159-30990. Det är troligen en Linda som svarar men du kan nog be Morten ringa upp dig..OM inte annat så spara numret om det är någonting annat någon gång..Jag tror att du får en tid till med din vän.. Jag hoppas att det blir så och helt ärligt så ligger även min tro i det..Ta hand om varandra nu..

    • Barbro said,

      16 april, 2009 den 22:08

      Jag tror nog att han måste sövas, för ingreppet blir rätt stort, och då känns det ju inte bättre när man just har fått reda på att han har lite blåsljud på hjärtat. Det hade jag ingen aning om, så det kom som en chock, men veterinären verkade inte tycka att det var något hinder, så jag får väl lita på att hon vet bäst.Jag bryr mig nog inte om att konsultera någon mer veterinär. Jag har redan talat med två stycken, varav en sa ”låt den vara” och den andra ”operera nu, innan den blir för stor så att det inte går”.Min syster sa exakt som veterinär nummer 2 och Tumles uppfödare rådde mig att helst låta bli, om det går.Min egen spontana känsla är naturligtvis ”ta bort skiten!” … om det inte vore för det där som hände med Bella. Fast hon var ju tik och där var det löphormoner med i spelet, vilket inte gäller för brorsan.Men nu har jag bestämt mig, så nu får det bli som det blir.Men jag ska njuta av varenda minut under de här 12 dagarna, ifall de blir de sista som vi får tillsammans.

  3. Barbro Z said,

    16 april, 2009 den 21:50

    Jag håller tummar och tår för en lycklig utgång av det hela. Nog borde det finnas några lyckliga hundår kvar i den killen!

    • Barbro said,

      16 april, 2009 den 22:09

      Jag tycker att det borde det och hoppas att det ska gå bra, men jag har alltid haft en benägenhet att måla fan på väggen och ta ut allting otäckt i förskott.

  4. cocoon said,

    16 april, 2009 den 22:24

    Jag bestämmer mig också alltid för det värsta så att man hinner bearbeta lite innan det är verklighet. Går det bra däremot så är det en fantastisk bonus.Kära Barbro, det går säkert bra. Det händer inte två gånger. DetFÅR det inte göra.

    • Barbro said,

      17 april, 2009 den 10:08

      Men de var ju så lika varandra och de bär på exakt samma gener.Å andra sidan säger Peter att Bellas tumörer växte snabbt redan från början, medan Tumle har haft sin sedan augusti 2007…Men man vet ju aldrig vad som händer när man ”stör” den.

  5. Kurran said,

    18 april, 2009 den 20:20

    Jag förstår att du katastroftänker i förskott, jag hade gjort likadant. Men, det kommer gå bra. Jag ska hålla tummar och tår. 🙂

    • Barbro said,

      18 april, 2009 den 20:36

      Jag känner mer och mer hur fatalismen breder ut sig.Går det bra så går det, annars får jag ta ställning till eländet när det kommer.Nu har jag fattat beslutet… men herregud vilken ångest jag ska ha innan det är klart.

  6. Terese said,

    19 april, 2009 den 06:27

    Fårstår verkligen din ångest! Kniper allt jag har för att det skall gå bra!!!

    • Barbro said,

      19 april, 2009 den 22:22

      Ja, det är inte roligt och det värsta är den där tanken ”har jag verkligen valt rätt?”Jag menar, han har inget besvär av den NU och hur vet jag egentligen att han kommer att ha det i framtiden? Den kanske stannar i växten och inte blir så mycket större och även om jag de får ta bort den så är det troligt att den kommer tillbaka och då är frågan om den är mer aggressiv och bildar metastaser. Vi VET ju inte vad den består av, det kan mycket väl finnas celler av elakartad typ inuti.Och så det där med att han har blåsljud. Han kanske DÖR under narkosen!!! (Fastän det verkade hon inte alls bekymrad för, veterinären)Jag vet vare sig ut eller in.

  7. göran said,

    19 april, 2009 den 23:39

    Jag hade samma helvete, när min hund opererades i fredags. De var tvungna att öppna buken och se efter vad det var, en kraftig bukinflammation. Den dagen satt jag vid telefonen hela dagen och väntade på besked, och utgick ifrån att han inte skulle överleva. Men det gjorde han! Nu ligger lillgrabben på intensiven med dropp. Jag tycker du gör rätt som opererar. De som inte är hundägare förstår inte vår ångest, att det handlar om familjemedlemmar. Hoppas det går bra för dig också, håller tummarna.

    • Barbro said,

      20 april, 2009 den 10:09

      Bukhinneinflammation! Usch, det lät inte roligt!Jag hoppas att han inte får några bestående men.Nej, du har rätt i att icke-hundägare ofta inte förstår vår ångest, men alla som har djur vet att de är lika mycket familjemedlemmar som oss tvåbenta… fast tyvärr inte lika länge.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s