Mille får olja på tassarna

Matte har oljat terrassen… med träolja (inte fiskolja) och den luktar helt förskräckligt i en beagles känsliga nos.

Mille låg på terrassen innan Matte kom med sin dunk, men hon tog fällen och flyttade ut den på gräsmattan och då gick Mille dit och la sig, fogligt och intet ont anande.

Men så öppnade hon locket…!

”Fnys!” sa Mille. Åh fyyy vilken stank!”

Men Matte gav sig inte. Hon skulle olja terrassen påstod hon och det var bara för Mille att finna sig i. Tur i oturen var åtminstone att den torkade relativt snabbt.

 

Även Tumle hade synpunkter, men han höll tyst med dem.

”Klok hund!” sa Matte.

 

 

Beaglarna bävar

Vad är det hon håller i tassen?

Åh neeeej… det får inte vara… men det är det ändå!

Det är klotången!!!

Mille blir plötsligt döv, blind och lam. Tumle trycker sig tätt intill Mille och hoppas att Matte ska glömma att han finns om han sitter alldeles still.

Men det gör hon inte!!!

Resultatet är det som på beaglespråk kallas ”blodiga stumpar”… trots att inte en enda droppe av deras blod har förspillts denna dag.

 

Tumle insisterar

Förr brukade Tumle aldrig någonsin krypa in under verandan, men de sista veckorna har han gjort det gång på gång och jag hoppas att det innebär att han känner sig bättre i ryggen än vad han har gjort på länge.

Sist vi var ute och även idag var han emellertid klart onöjd. Han låg där och stirrade på mig genom springan vid terrassen och pep för att väcka min uppmärksamhet.
Jag har levt med honom i 11 år, så jag vet vad detta betyder:
”Det finns en TUGGPINNE här!” säger Tumle. ”Jag VILL HA den! Ta fram den åt mig!”

Så det var inget annat att göra än att krypa omkring på terrassen och kika mellan brädorna för att få syn på den jäkla pinnen. Det tog en god stund innan jag hittade den och innan dess hade Tumle krupit fram och stod bredvid mig tillsammans med Mille och joggade av förväntan.

Till sist fick jag äntligen fatt i den – den var härlig och uppblött (och ur-äcklig!) – så för att ingen av mina vänner skulle känna sig illa behandlad var jag tvungen att klippa den mitt itu och ge en bit åt vardera killen.

Somliga blir lyckliga för nästan ingenting alls.

 

Tumle väntar på bättre väder

… för idag var det bara för BLÖTT!

Ungefär som på den här bilden från igår – lagom varmt, lte sol men inget gass. En perfekt dag att ligga på terrassen och titta på grannarna… morra lite åt förbipasserande ”hundjävlar” och på det hela taget bara vara Tumle.

 

Vuxen beagle bemöter valpteknik

Valpteknik innebär (för den som inte har upplevt den) att man till att börja med håller sig på VÄÄÄLDIGT respektfullt avstånd, medan man stirrar intensivt på saken som man vill ha.

Om inte detta hjälper (vilket det nästan aldrig gör) ålar man sig närmare… inställsamt och på magen, för att riktigt betona hur underdånig man är. Den äldre hunden blänger misstänksamt, men kan ju inte bli aggressiv mot en liten oskyldig valp.

I tredje steget sträcker man ut sig och liksom råkar nosa på grejen. Man är fortfarande liten och intar en ytterst ”låg” hållning.

Här är nosen ända framme och tungan slickar på pinnen. Tassen närmar sig också och den äldre hunden vet mycket väl vad alltsammans handlar om, men han är inte så sugen på pinnen själv – den är mest en statussymbol.

Han är snäll och vänder bort huvudet, så att valpen kan passa på att sno åt sig den åtrådda tuggsaken.

Därmed är bägge två nöjda. Valpen är begeistrad och tror att den har lurat den äldre hunden på tuggpinnen och den äldre hunden vet att det inte var så det gick till, men han har inte förlorat ett dugg i prestige, då han godvilligt lät det ske.

 

Beaglarna träffar Lyra igen

En vecka senare – åtskilliga centimeter större.

Och absolut sjövild!

Bonk! sa det i brädan. Pip! sa valpen och gick på öronen… och sedan upp och på det igen.

Idag tyckte Mille att hon var stor nog att börja leka lite med…

…även om det för hans del mest var en fråga om att stå med pinnen i munnen och parera.

 

Mille firar sin 9de födelsedag

Redan nio år gammal. Vart har åren tagit vägen? Det var ju inte längesen som han var en liten valp som låg på rygg och sov i mitt knä!

En lugn och skön förmiddag, i väntan på gratulanterna.

Lunchpromenad i skogen.

”1 MIL”, står det på stenen. Det måste ju betyda ”en Mille var här”.

Fick en tuggsak av tant Anne… en påse hundgodis av Morrmatte och ett grisöra av Peter.

På Tumles födelsedag i mars brukar det alltid serveras semlor och på Milles i juni – den obligatoriska glassfesten, nämligen att beaglarna får dela på ett paket halvtinad glass. Tar en stund att äta och så blir man så härligt vaniljkladdig!

Till middag en burk kattmat med fisk. Nu är Mille nästan så mätt som en beagle någonsin blir. (Dvs det går ju alltid att klämma ner en liten bit till)

 

 

En beagle i regnvått gräs

Under en blygrå himmel och i ett blåsväder och en temperatur som mera påminner om mitten av mars än en dag i början av i juni.

Men har man bara en tuggstång av lagom storlek och konsistens så kvittar det vilket väder det är, resonerar Tumle förnumstigt.

 

Beaglarna presenterar…

…nya ”kusinvalpen” Lyra, som flyttade in hos Mattes syster i lördags, 9,5 veckor gammal.

Hon är av rasen weimaraner, så inom kort kommer hon att vara betydligt större än beaglarna, men den dagen den sorgen –  just nu är hon liten och söt!

Dessa ögon var klarblå när de öppnades, men de har redan börjat gulna och anta den korrekta weimaraner-gulgrå färgen.

En weimaranervalp består huvudsakligen av ett rymligt silvergrått skinn och gigantiska, klumpiga tassar.

Denna unga fröken hade ett lugnt och behagligt temperament. Rädd var hon absolut inte och hon hade inget emot att posera i Tumles larviga keps… åtminstone en liten stund.

 

 

 

Newer entries »