Ett eländes beagle-elände

Tumles rygg är så mycket bättre nu att vi helt har kunnat sluta med kortisontabletterna och idag hände något glädjande, som Matte inte vågade tro att hon någonsin mer skulle få se, nämligen att Tumle inviterade Mille till lek och de bägge började fara runt som skållade troll och jaga varandra.

Men tyvärr fick den glada jakten en ände med förskräckelse, när Mille ”flög” för lågt över Mattes keramikhare, som satt placerad i hörnet av gräsmattan…

Knack! sa det, som av en kruka som sprack…

Men det var tyvärr ingen kruka, utan mycket värre än så.
En hare utan öron är en otroligt sorglig syn….

Matte var ledsen och Mille var olycklig, fastän han troligen inte alls förstod VARFÖR Matte var ledsen.

”Felåt, felåt, felåt… det var inte meningen. Jag kunde inte hjälpa det!”

Matte förlät sin Mille, för det var klart att han inte menade det, men hon funderar väldigt mycket på om och hur man kan laga ett föremål i polystone.

 

 

Annonser

Beaglar i utsökt samhörighet

Människorna har firat idag, men vad fick beaglarna göra?

Jo, bara vänta, sukta, längta… tills de nästan hade hunnit SVÄLTA IHJÄL!!!

 

P.S. Det blev tonfisk sen.

 

Beaglarna kör en di Leva.

”Vi har bara varandra…”

Och så tant Anne förstås!

Beaglar som älskar bär

Nu har BÄGGE beaglarna upptäckt att svarta vinbär är mums för en hund.

Blåbär och jordgubbar… så långt är det okej. Men krusbär, röda vinbär, svarta vinbär – där går det för långt!

Vilka knäppa små djur!

Bättre nu, tycker beaglarna

Äntligen lite svalare!

Till och med krusbären smakar sötare när det inte är så otäckt och varmt.

Eller beror det på något annat som går över en hunds horisont?

 

Om Milles farmor Julia

Jag frågade Tumles uppfödare hur det stod till med den stackars Julia, som förlorade sin bästa vän, i och med att Tumles mamma gick bort.

Julia är Milles farmor och hon och Tumles mor Linda var nästan exakt lika gamla. De var födda i olika kullar med några få dagars mellanrum och fick ett helt långt liv tillsammans, så man kan tro att när en försvinner blir det tragiskt och tomt för den kvarvarande.

Uppfödaren förklarade dock att Julia tog det oväntat bra… och när man tänker efter är det kanske inte så underligt.

Linda blev inte akut sjuk och dog – hon tacklade av kontinuerligt under en längre tid. Sådant brukar djur förstå, så för Jullan var det möjligen rentav en lättnad att hon försvann, så att hon själv slapp stressen att våndas och ständigt hålla sig nära och vara sällskap och stöd för sin ”syster”.

Visserligen är även Julia en äldre och värdig dam, men hennes linje är mera långlivad och hon är friskare och piggare och kan mycket väl tänkas hänga med i ännu ett år… eller två.

 

Tumle gillar verkligen krusbär…

… men de får gärna vara liiite mindre omogna!

 

Beaglarna slöar på terrassen

Imorse var det svalt och skönt.
Beaglarna låg på terrassen och väntade intresserat på vad dagen kunde ha i sitt sköte.

Skulle tant Anne komma? Vad skulle hon isåfall ha med sig?

Men där var bara Matte och hennes jäkla kamera!

6 timmar senare var det inte alls lika svalt.

”Stäng av värmen!” klagade Mille och spände ögonen i Matte. ”Har du en aning om hur det känns att ligga här i solen i PÄLS?!

 

Tumle bär sorgband idag…

… för att hedra sin mamma Linda som stilla har fått somna in.

 

Någon gång tar allting slut.

Det fungerade inte längre…

 

 

Beaglarna demonstrerar!

När beaglarna ogillar vädret demonstrerar de mycket påfallande, genom att ideligen tvärstanna och vägra förflytta sig framåt… vilket knappast gör vädret bättre, men det verkar som att det uppmuntrar dem, att på de något sätt har en möjlighet att uttrycka sitt missnöje.

 

« Older entries