Mille skriver blogginlägg

Mille insisterade på att få skriva ett eget inlägg idag och enligt honom själv skulle det handla om ORÄTTVISOR!

Det hann tyvärr inte bli riktigt färdigt, eftersom redigeringen tog längre tid än han hade beräknat, men Mille ber att få återkomma…  när han har sovit på saken.

 

(Bilden är inte arrangerad. Jag har inte ens lagt dit pennan. Han gjorde det alldeles själv.)

 

Dumt! sa Mille om vinbären

Idag plockade Matte röda vinbär. Drygt en halv hink röda vinbär plockade Matte. Det tog henne bortåt en timme och under hela den tiden höll sig Mille uppmärksamt i närheten och påpekade på sitt försynta sätt att OM hon hade stoppat dem i hans mun istället för i den dumma hinken, kunde han ha känt sig nästan mätt… för en liten stund.

Ibland är det obegripligt svårt att vara hund!

 

Beaglarnas juli-album

Jag lyckas inte bädda in albumet i bloggen den här gången heller. Men under länken till höger går det numera bra att titta på julibilderna i beaglarnas fotoalbum.

 

Beaglar under baldakinen

Men säga vad man vill om högsommarvärme – kvällarna på terrassen, under baldakinen, är iallafall väldigt sköna.

 

Mille ligger still och lider!

Värmeböljan fortsätter!

 

Nääää…., tycker beaglarna

Idag på eftermiddagen.

Beaglarna undrar vilket pucko det var som myntade det fullständigt missvisande ordet ”hundväder”?

Om det finns något riktigt hundväder, alltså i dess sanna betydelse ”otrevligt väder för hund”, hävdar de med bestämdhet att sol och 31 graders hetta är en helt korrekt definition.

 

 

Mille råkar illa ut

Vi höll på att plocka vinbär i bästa samförstånd, Mille och jag. Jag plockade, Mille tiggde och ungefär hälften av bären slank in i vardera munnen. Så gick jag över till ogräsrensning, men Mille fanns kvar i närheten och betraktade mig intensivt, ifall jag skulle få för mig att plocka flera bär. Hoppet om mat är det sista som dör, åtminstone om man är en beagle.

Allt detta försiggick precis bredvid grönsakslandet, så när jag plötsligt fick syn på en snigel grep jag det första jag fick tag i – vattenkannan – och drämde till den. Samtidigt såg jag ur ögonvrån hur Mille for iväg som en oljad blixt och försvann och jag undrade vad det tog åt honom. Blev han så rädd för den lätta dunsen när kannan krossade snigeln, eller trodde han att hans matte var arg och skulle döda honom också? Ibland är han ett lättskrämt och besynnerligt litet djur.

Efter en stund kände jag mig tvungen att gå och titta var han blev av och jag fann honom inne i stugan, allra längst inne i hörnet, ihoprullad mot min kudde.

Hela hans minspel berättade tydligt att någonting INTE var bra…

…och tämligen snart kom jag på vad det var. Han hade stuckit sig på en rosentagg och den otäcka vassa saken satt ännu intryckt i nosen på honom. Det måste ha gjort ordentligt ont, men som den goda matte jag är drog jag naturligtvis ut den direkt.

Jag måste säga att jag tycker att dessa vildnyponbuskar är onödigt väl beväpnade!

 

Helgens beagle-rapport

Nätterna är lite svalare nu och på morgnarna är det nästan lite kyligt när vi kommer ut.

Underbart! tycker beaglarna.

Men snart stiger solen på himlen och då blir det så där jobbigt och varmt igen!

Så där OERHÖRT jobbigt och VARMT!

 

Men medan beaglarna vilar sig passar Matte på att laga öronen på haren som Mille sprang sönder.

Resultat blir oväntat bra!

 

 

Newer entries »