En resume från beaglarnas år 2009

2009 var det året som började lite missmodigt, eftersom det uppdagades att Tumle hade råkat slå ut sina framtänder i överkäken, men lyckligtvis verkade det aldrig som om han hade ont.

Matte hittade en webbutik som sålde välpassande skor i beaglestorlek, vilket var oerhört glädjande, eftersom Tumles gamla aldrig satt riktigt bra på tassarna.

Tumle fick dra sin pulka och det tyckte han var kul.

När det blev barmark drog han kärran, men tyvärr blev det för kraftig motion, så att han sträckte sig i ryggen och fick besvär i flera månader.

Mille blev opererad för ett aterom (=en sorts finne) i nacken.

Tumle fick, efter många om och men, sin stora knuta på armbågen borttagen. Vi trodde att det var cancer, men till allas glädje visade det sig vara en fullkomligt ofarlig fettknöl.

Tumle fyllde 11 år och Mille fyllde 9.

Det kom en ny valp till ”kusinflocken”, nämligen lilla fröken Lyra.

Juni var en VARM månad!

Tumles mamma Linda dog… och senare även Milles farmor Julia och kullbrodern Emil.

I juli blev det tillfälligt svalare och bären började mogna, vilket uppskattades av beaglarna.

Augusti bjöd på en ny värmebölja.

Och så detta med potatis….. En av sommarens höjdpunkter var när Matte började gräva och plocka upp bruna klunsar ur jorden.

Pumporna i september var däremot mest bara onödigt strunt och ingen av killarna fattade vad det var som fick Matte att göra ett sådant väsen av dem!

Matte började jobba måndagen den 5 oktober och beaglarna följde givetvis med. Det blev ett mycket glatt återseende av rummet på museets vind.

Den första snön föll den 4 november och lagom till jul blev det vinter och kallt.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Beagle som drar

Tumle har fått dra sin lilla röda pulka igen.

Undan gick det också. Det var endast med yttersta möda som Matte lyckades hålla tempot på det isiga underlaget.

Man är ju tvungen att passa på tillfället, när det för en gångs skull är pulkföre och man dessutom har tid, något som tyvärr inte brukar sammanfalla så ofta.

 

 

Beaglar i väntan på julgodis

 

Det här kommer förmodligen att bli nästa års kalenderbild för december.

 

Beaglarna julhälsar

 

Beaglarnas sista arbetsdag

Åtminstone detta år.

Nåja, arbetsdag och arbetsdag, men en gång i veckan (vanligen måndag) får beaglarna vara med Matte i museet på förmiddagen. Det känns lite ödsligt för henne att sitta där alldeles ensam i tills Kollegan dyker upp tre timmar senare.

 

Beaglarna pulsar vidare

Synd bara att MATTE blir så frusen när det är kallt!

 

Mera snö i Beagleland

Och snart är det jul – då får man JULKLAPPAR!!!

Tumles önskelista:

Korv, mera korv, ännu mera korv, grisöron, korv, tonfisk, korv… spelar ingen roll, bara det går att äta

 

Milles önskelista:

Va? Vadå önskelista, kan vi inte para oss istället?

 

Äntligen snö i Beagleland

Inte mer än ett tunt, fluffigt lager, men vad som helst som är kallt och vitt mottages tacksamt… om man är beagle.

Nu ska här SKUTTAS!!!

 

Kalla beagletassar

Men hellre kallt om tassarna än blött, resonerar Tumle. När det blött fastnar gruset i trampdynorna och det gör ONT… men idag var han glad.

Här var vi ute vid kolonin och gjorde slut på de sista tuggpinnarna. Särskilt skönt var det inte, så tuggandet utfördes stående och med en otrolig fart.

 

Mille blir ett å-djur*

Idag fick vi besök av ett par damer på museet. De skulle titta på några kranar av lite äldre modell och dessa kranar förvaras på vinden, så därför föll det sig naturligt att vi åkte upp med dem i hissen. Naturligtvis var de förvarnade om att det fanns hundar i förrådet, men ingen av dem var hundrädd, så det tyckte de var okej.

När hissdörrarna gick upp stod Mille utanför och viftade vänligt med svansen. Han springer alltid dit och ställer sig när han hör att hissen är på väg, för han är väldigt förtjust i människor. Tumle håller sig mera i bakgrunden.

Nå, hur som helst så smälte damerna som vax för Milles charm. Särskilt den äldre blev så begeistrad att hon i stort sett glömde bort sitt eget ärende. Enligt hennes åsikt var han ”urtypen för en hund” och om det inte vore för jaktdriften skulle hon oerhört gärna vilja ha en beagle själv.
Bägge två ”drunknade i hans sammetsblick” och kunde inte sluta klappa honom och ta i hans lena öron… och Mille bara stod där och njöt av uppmärksamheten. 

Tumle var också fin, sa de, men det var Mille som var vackrast… och de hade de kanske rätt i, men Tumle blev aningen illa till mods av att de ojade sig så om hans bror, så han gick fram till Matte istället och började pussa henne i ansiktet för att lugna sina nerver.

(Jag har sällan blivit så välslickad… och så blöt.)

 

 


 

* Djur som man säger ”åååå” när man ser.

 

« Older entries