Beaglar i vintrig omgivning

De säger att det ska komma ännu mera snö längre fram….

 

Annonser

Beaglar i djup snö

Riktigt hur djup den var framgår inte tydligt av bilderna, men jag kan säga som så att utanför det tilltrampade gångspåret bottnade inte beaglarna, så ville de ta sig fram där var det gångarten hopp-hopp-hopp som gällde.

Och så detta med snödriva på nosen…

Hur som helst så var det ett riktigt hundväder idag, i ordets mest positiva betydelse. Om beaglarna får bestämma kan det gärna vara vinter ett bra tag till.

 

Och det blir det nog också  (tyvärr… eller hurra)


 

En beagle går ombord

Plötsligt fick Människan för sig att släpa in en ny MÖBEL i beaglarnas rum på jobbet. Ett litet bord som hon ställde i hörnet, som ett extra tak över hundburen.

Vad Mille ansåg om saken framgår av denna bild. Tumle kunde dock, något motvilligt, förmås att hoppa upp på det. (Jaaaa, han blev mutad med godis. Hurså?)

Sedan han hade förvissat sig om att underlaget var stadigt, tittade han ut genom fönstret…

OJ OJ, så långt han kunde se… och så HÖGT upp från marken han befann sig… och vilka konstiga små myror som rörde sig nere på gatan…  (Kan det möjligen vara en hund där?)

…men på det hela taget föreföll han tillfreds:

 

Tumle och Morrmatte fikar

De silvergrå veteranerna delar i bästa samförstånd en kaka… eller sju.

 

Tumle som tjänstehund

Det är ett viktigt och ansvarsfyllt uppdrag att gå med Matte på inspektionstur i museet en måndag förmiddag.

Notera den bistra minen. Skurkar göre sig icke besvär!

 

Mille hamnar i onåd

Vi hade varit på Kvantum och handlat och var på väg hem igen, med Morrmatte på scootern, Matte med fullastad ryggsäck och dito pulka på släp.

Tanken var att Tumle skulle dra pulkan en bit, men det fungerade inte med Milles sele, som var den enda som hade medförts. Skakeln hamnade för lågt och skavde mot nacken på honom… så det var bara att koppla loss igen. Under tiden hann Mille bestämma sig för att pulkan var ett livsfarligt föremål som han var tvungen att befinna sig på största möjliga avstånd ifrån och därmed blev allting ännu mer besvärligt än det var förut!

Ja, och så inträffade då det som absolut inte får hända. Matte flyttade kopplen från ena handen till den andra och tappade taget i Milles… och Mille tog genast chansen att komma längre bort från den förhatliga pulkan. Matte hojtade åt honom att stanna, men Mille var plötsligt och fullständigt döv.

Och just då damen med spanieln upp… och så skedde det som inte får ske.

Mille sprang fram för att hälsa.

Spanieln ville inte hälsa på Mille.

Spanieln skällde på Mille.

Tumle blev arg på spanieln för att den skällde på Mille och började morra åt spanieln.

Matte var vrålarg på Mille, klart irriterad på Tumle och höll på att stå på öronen över pulkan innan hon äntligen fick tag i sina djur och drog iväg.

Då fick damen mål i munnen och började snäsa åt Matte och Matte bad om ursäkt och sa att det inte var meningen, att hon hade tappat kopplet och inte kunde rå för det… men damen var inte nöjd med det och då blev Matte förbannad och sa några väl valda ord.

Därefter var Mille i onåd under resten av eftermiddagen. Matte tog honom i tassarna och såg honom djupt in i ögonen och talade strängt om vad som kan drabba en vanartig beaglegosse som inte lyssnar i sin matte. Han kan bli såld till korvfabriken och förvandlas till en pölsa… eller liknande köttbiprodukt.

Mille försökt slita sig loss, men Matte var obönhörlig och höll ett stadigt grepp om hans framben, så till sist gav han upp försöket och sänkte nosen ned mellan tassarna så att hans öron låg som en skymmande skärm mellan honom och Mattes ljungande blick.

Han var så otroligt söt när han satt där, att Mattes hjärta veknade och hon släppte taget och skrattade.

Han är ju trots allt bara Mille och hon älskar honom… ändå.

 

Mille bär hem ett fynd

Han hittade den i snövallen utanför Mattes jobb och bar den så fint i munnen, hela vägen hem över bron och genom ”skogen”. Drygt två kilometer – då förstår man ju att det måste ha varit något väldigt gott i den.

När han kom hem sprang han in i köket och slickade lite förstrött i den, varefter han lämnade den på golvet för Matte att plocka bort.

Det var en vanlig vit mugg av plast och av färgen och doften att döma hade den innehållit… KAFFE!

Så kom nu inte här och säg att hundar INTE är besynnerliga!

 

Beaglar och hormoner

Idag mötte vi Axa på promenaden hem över gärdet.

Axa är beaglarnas flickvän nummer ett, framför allt Tumles. Faktum är att hon inte gillar några andra hannar än dem… och det inte varje gång som hon tolererar beaglarna heller.

Idag löpte dock Axa. Hon har gjort det i drygt en vecka så nu börjar det hetta till. Tumle och Mille ville VÄLDIGT GÄRNA para sig med Axa  och Axa ville VÄLDIGT GÄRNA para sig med vem som helst, men av någon anledning som ingen av dem förstod ville varken beaglarnas matte eller Axas husse att det skulle bli några blandrasvalpar.

(Annars kunde de nog vara söta – beagle och parson jack russel)

Så vi drog åt varsitt håll och beaglarna fick ta ut sina lustar på varandra istället.

 

KALLT i Beagleland!

Gamlingen blev kall igår och verkade stel i ryggen på kvällen, så nu är det rock på som gäller tills kvicksilvret vänder uppåt igen.

 

Tumle tigger

Tumle TIGGER!

TUMLE T-I-G-G-E-R !!!

Tumle VILL HA pepparkak…or!!!

Gissa om han fick det.

 

« Older entries