Återanvändning av beaglepäls

Jag satt på terrassen och njöt av solskenet. Då dök plötsligt Herr Talgoxe upp och tittade uppfordrande på mig. Jag kan inte svära på att det var Herr och inte Fru, men jag hade en absolut känsla av att det var något h*n ville säga mig och även ett ganska gott hum om vad det det kunde vara, så jag hämtade påsen med hundsakerna och ropade på killarna.

En stund senare låg det ett antal små ljusa tussar av hundull på gräsmattan.

Herr Talgoxe kom tillbaka. Den här gången hade han sällskap av en mycket ivrig fru Talgoxe, för nu skulle boet fixas och bäddas varmt och mjukt för de små äggen.

Vad kan vara bättre lämpat att inreda sitt bo med än ren, ny, mjuk beagleull?

 

7 kommentarer

  1. virknålen said,

    26 april, 2010 den 14:51

    Det gör talgoxarna alldeles rätt i 🙂 min mamma spinner garn av hundull, men jag tror att beaglepäls är lite för strävhårig som att fixas som det…

    • Barbro said,

      26 april, 2010 den 14:59

      Jag tror att det går om man är skicklig och vet hur man gör, man JAG skulle inte vilja försöka. Det är, precis som du säger, en massa små blanka sträva håret som sitter inne i ullen och dem får man svårt att bli kvitt.(Jag ska spara en tuss av dem var, för att komma ihåg hur väldigt olika ullfärg de hade)

  2. AKKANS said,

    26 april, 2010 den 16:45

    Ohh så fina bilder, ja hundhår är bästa bomaterialet vi har också alltid gett fåglarna det..Det brukar inte ta lång tid innan nätpåsen är tom……

    • Barbro said,

      26 april, 2010 den 18:07

      Ja, de älskar det. Ändå tills långt in på sommaren försvinner alla tussar i ett nafs när man har kardat.Ibland ser man hur de sitter på lite lagom trygghetsavstånd och bara väntar på att det ska bli klart.

  3. Mingla said,

    27 april, 2010 den 09:13

    Jamen titta vilken liten fin…. Skönt att veta att skiten är användbart till något.. Jag slänger ut till dom jag med men jag har inte fått se det du visar nu…Jätte fint.. =)

    • Barbro said,

      27 april, 2010 den 13:20

      De har alltid försvunnit väldigt snabbt förut, men detta är första gången som jag faktiskt ser när det HÄNDER.Du skulle ha sett hur giriga de var. De ville helst trycka in alltihop i näbben på samma gång och de liksom rullade tussarna så att de blev som fluffiga pälsbalar.Jag satt bara en knapp meter bort, så de var tvungna att hålla koll på mig med ena ögat medan de jobbade.Och så hämtade de i skift, den ena vaktade medan den andra flög fram, och sedan byttes de om.Det var härligt att se! ;o)

  4. Hillevi said,

    29 april, 2010 den 07:13

    Så underbart att du fångade det på bild! Väldigt fina dessutom. Min barndoms chowchow brukade fåglarna dyka rätt på och plocka ifrån när hon låg i trädgården.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s