Jaffa, den enögda beaglen

Lillasyster Jaffa har numera tillfrisknat fullständigt efter operationen där man tog bort hennes dåliga öga.

En blind beagle är en sak – den har åtminstone ögonen kvar – men jag får erkänna att jag var tvungen att titta många gånger på bilden här nedanför, för att vänja mig.

Trösten är att Jaffa mår bra och äter och vill leka och inte längre har ont.

Men en enögd beagle är ändå en sådan sorglig syn, på något sätt…

 

19 kommentarer

  1. Inger said,

    16 juli, 2010 den 22:38

    Lite ruskig är bilden allt – i alla fall först. Men när man tänker efter vad det är man ser, så går olusten bort. För en hund spelar det ju ingen roll om den bara är blind eller om den dessutom saknar ett öga. Det blir säkert bra… I.

    • Barbro said,

      16 juli, 2010 den 23:14

      Jag tvekade en bra stund innan jag ens vågade öppna den, men hon ville så gärna visa hur det blev efter operationen.Det var HON som tyckte att jag skulle lägga ut den i bloggen.Jag tror att hon är lättad att det gick så bra som det gick.

  2. AKKANS said,

    16 juli, 2010 den 22:52

    Jag tycker det är lite knepigt med amputerade djur…….

    • Barbro said,

      16 juli, 2010 den 23:16

      Inte bara med djur.Jag tycker att borttagna kroppsdelar är knepigt på människor med… och genomstuckna kroppsdelar med järnskrot i… och tatueringar!

  3. Fenuriltub said,

    16 juli, 2010 den 23:25

    Hälsa lilla hunden att hava förtröstan. Min katt fick sitt ena öga bortopererat och levde som lycklig musjägare i många år efter det. Men som du skriver… det tog tid att vänja sej för oss. För katten tror jag det gick lättare… Oj vad jag sitter och tänker tillbaka…. minnenas kavalkad

    • Barbro said,

      16 juli, 2010 den 23:34

      Det är ju så med hundar att synen är inte deras främsta sinne, på samma sätt som det är för oss. För dem är luktsinnet mycket viktigare och en hund som förlorar sin förmåga att känna lukt är en mycket vilsen hund som helt tappar komtakten med verkligheten.Jag vet inte hur det är med katter, men jag har en känsla av att synen kanske är viktigare för dem. Å andra sidan, om den hade ett öga kvar så klarade den sig säkert bra.Jaffa är blind även på det andra, men det som blev borttaget var inflammerat och gjorde mycket ont, så det var säkert en lättnad för henne att bli av med det.

  4. BeBest said,

    16 juli, 2010 den 23:38

    Ja så länge nosen fungerar och hörseln ger understöd så går det väl an men vist måste det vara svårt att hitta rätt ibland!:O)

    • Barbro said,

      16 juli, 2010 den 23:46

      Hennes matte säger att det märks ingenting på henne så länge hon är hemma eller på platser hon känner till väl. Hamnar hon i främmande miljö kan det dock hända att går in i saker och blir lite förvirrad.

  5. Mingla said,

    17 juli, 2010 den 09:37

    Jag hoppas att hon får härliga år nu… Om hon mår bra så är det bra men jag kan hålla med om att det känns lite otäckt att titta på när man inte är van.. Ha en fin dag nu..

    • Barbro said,

      17 juli, 2010 den 12:01

      Vi lägger mänskliga värderingar även på det som handlar om våra djur och har svårt att sätta oss in i att de faktiskt inte fungerar till 100% som vi.I det här fallet ser det lite otäckt ut och då reagerar vi automatiskt som om det är det, fastän det egentligen är det bästa för hunden.Jag tror att man BEHÖVER se sådant här ibland. Man får ett öppnare sinne av det. Jaffas matte tyckte detsamma – annars skulle jag inte ha lagt ut bilden.Ha en fin dag du med.

  6. Paulastina said,

    19 juli, 2010 den 11:10

    det är klart att det är väldigt synd om vovven att hon haft ont, men utseendemässigt spelar det väl ingen roll…hon har ju ett öga kvar att drunkna i =)

    • Barbro said,

      19 juli, 2010 den 21:57

      Jag tror att det är just så man är tvungen att resonera. ;o)

  7. Texas-raggartass said,

    21 juli, 2010 den 06:22

    Ser ju riktigt bra ut!ISkönt att det inte blev protes, endel veterinärer gillar det!Kram Texas – helt blind

    • Barbro said,

      21 juli, 2010 den 21:26

      Jag tror inte att den här hundens matte skulle ha accepterat en protes, även om veterinären hade velat sätta in en.Javisst, ser det väl riktigt hyfsat ut med tanke på omständigheterna, fast jag var tvungen att gruva mig länge innan jag vågade öppna mailet och titta på bilden.Kram tillbaks

  8. Texas-raggartass said,

    22 juli, 2010 den 06:12

    På korthåriga hundar ser det värre ut än vad det är, speciellt efter operation. Det där lite ”bubbliga” i ärret kommer att lägga sig. På oss med lite längre hår ser det bättre ut. Kolla gärna på mig, mitt sista öga togs bort för ett år sedan, mitt högra. Mitt vänstra togs bort för tio år sedan.Vi har en enögd hund här på jobbet med protes. Hon måste hålla på med protesen varje dag för att få tårvätska. Och veterinärkontroller. Allt sånt slipper man om man inte har något öga kvar. Och så får man ju gnugga nosen p grusgången!Kram på er alla, och till lilla Jaffa med!

    • Barbro said,

      22 juli, 2010 den 09:57

      Ja, jag var inne på din blogg och kollade igår och det ser ju extremt bra ut.Klart att man som hund inte ska behöva gå med en fånig protes. Den är ju bara för mattens skull – en hund har mera glädje av att få rulla sig i gräset, gräva i rabatterna och annat smutsigt och kul.Kram tillbaks

  9. Texas-raggartass said,

    23 juli, 2010 den 06:24

    Japp! Håller med dig i allt det där! Jag lider inte, tvärt om. Husse och matte tycker fortfarande att jag är hund och är glad, och det är viktigt. Det kommer att se ut som Jaffa blundar när väl såret har ”lagt” sig lite. Många människor jag möter (och det är en hel del) ser inte att jag är blind, för jag har nästan samma rörelsemönster som tidigare. Matte styr mig med kopplet noga. Vi har hittat ett språk via kopplet, för jag hör mycket illa. Hundar jag möter ser att jag är handikappad och vi löser det så här: Stark hund – jag låtsas som om den inte fanns, ser inget. Underdånig hund – Jag sprätter och domderar, jag är ju från början en stark hund. Osäker/rädd hund – Farligt, jag har blivit biten, så mattes beskydd behövs.. Appropå protes, i Strömsholm är det ”standard” att göra protes av det kvarvarande ögat. På Strömsholm åkte mit sista öga. Veterinär Eva Hertil (SLU i Uppsala och http://www.hertas.se/18579248) tog mitt första öga. Hon är mycket emot protes och jobbar aktivt mot det. Vi fick använda henne som bollplank i beslutet om att ta bort mitt sista öga, men beslutet var husse och mattes. Så här i efterhand kan jag bara konstatera att det blev bra. Ha det så bra!Kram från Tex

    • Barbro said,

      25 juli, 2010 den 12:28

      Mycket intressant det du säger om protesen. Jag hade ingen aning om att det var standard, trodde snarare att det var något som (den ”fåfänga”) hundägaren fick tjata sig till.Det där med olika beteende vid möte med olika sorts hundar behöver man inte vara blind för att använda sig av. Det ser jag hos Tumle som är en osäker hund men ändå inte vill förlora ansiktet inför sin yngre ”bror”. Det kan bli lite knepigt ibland, särskilt med lösa hundar som får för sig att de ska trycka till den surrande lilla fåntratten.Ha det du med och kram tillbaks

  10. 26 september, 2011 den 20:12

    […] Jaffa, som miste sitt ena öga och är helt blind på det andra, fick komma ut i skogen och gå ett blodspår i helgen. Detta klarade hon galant… vilket […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s