Inga ledsamheter i beaglarnas liv idag

Morgonstund har guld i mund.

Härligt vinterväder!

Tumle tömde bölden själv och idag är den mycket mindre.

Matte har skaffat tuggisar med baconsmak igen.

Annonser

Milles mamma Diddi, 1997 – 2010

I morse fanns ett sorgligt meddelande i mail-boxen:

Tyvärr finns inte Diddi bland oss mer – hon somnade in i måndags hos veterinären. 13,5 år gammal, trött och lite senil – hennes liv var inte så värdigt längre och då har ju vi förmånen att bestämma att nu är det dags. Hon fattas oss, hon var ju Alfatiken i vår grupp och en mycket duktig sådan.



Nej! säger Tumle

Han håller upp sin lilla tass och viftar med den. Det gör ont i den, det spränger. Bölden har svullnat upp igen och är ännu större än förr – ungefär som en hasselnöt, nästan sprickfärdig av klar blek lymfvätska.

Han kommer fram och ger mig en hastig puss, sedan tittar han på tassen…  på mig… och på tassen igen.

Han visar mycket tydligt att någonting är fel och han ber om min hjälp att ta bort det… men jag vet inte vad jag ska göra. Det vore så väldigt enkelt att sticka ett litet hål och tömma ut det där som trycker, men jag vågar liksom inte. Det kanske blir etter värre då.

En sak är iallafall säker – det är smärtsamt att gå med en tassböld när det är 7 grader kallt och snö.

Lyckliga beaglar på snöigt spår

Varför luktar allting mycket bättre under snön?

Tumle tar sig en överblick

Därute ligger världen… och det är SNÖ på den.

Snart dags för lunchpromenad!

Beaglar i snurrigt snöväder

Efter en förmiddags skön vila i det lilla rummet på vinden, öppnas hissdörren och beaglarna vaknar. Det är Matte som kommer och i och med det är det dags för den största av dagens höjdpunkter. Tumle stiger genast upp och sträcker vällustigt på benen.

”För du SA väl promenad???”

Måttligt snöfall och blåst i öronen – det kunde inte ha varit bättre… åtminstone inte om man är en hund.

Och så alla dessa godbitar som ligger dolda under snön. Matte ser dem inte, men man kan nosa sig till var de finns… fast när man väl hittar dem gäller det att vara snabb!

Beaglar som tuggar

Det blev inget veterinärbesök. Tassen ser bättre ut idag. Bölden är mindre svullen och Tumle slickar inte på den alls lika ofta som igår.

Som synes har han inga problem att hålla fast sin tuggremsa heller.

Tumles tass är inte fin

Tumle har hoppat i snödrivorna och skadat sin böld mellan tårna så att den har spruckit ett par gånger de senaste dagarna. Den var ju på väg att läka så fint….

..men aj… nej, nu har han ont av den! Han har börjat slicka den och när Matte vill tvätta ser han MYCKET orolig ut.

Det blir nog tyvärr till att bidra till veterinärens försörjning igen.  Minst 500 lär det gå löst på, så det är väl att vi har ett hundkonto!

Mille på lunchbesök vid kolonin

Tuggstång av oxhud är aldrig fel… i synnerhet om det bara finns EN och brorsan också vill ha den.

Tumle påpekar

MATTE… det finns säkert nåt som jag vill ha i den här kartongen!

Ge mig, annars tar jag det själv!

« Older entries