En beagle med gott luktsinne

Matte var inne på Konsum och köpte en burk…

På vägen hem började Tumle plötsligt dansa och gå på bakbenen. Matte begrep inte vad det var frågan om… förrän hon kom in köket och upptäckte att locket på burken hade gått upp.

Den underbara aromen av kakorna hade nått Tumles känsliga nos och nu kände även Mille den. Pepparkakor är nästan det godaste en beagle vet… 

Ja, men det är väl självklart att de fick smaka!

Apropå Mille och hans ögon

I förra inlägget kommenterade Ullis:  ”Alltså..Milles blick..Har aldrig sett en hund med så förebrående blick:-)”

Detta har inspirerat mig att titta bakåt i fotoalbumet, för jag är absolut säker på att Mille har haft förmågan att ”blänga under lugg” i hela sitt liv.

Eller vad sägs om den här minen?

 

Eller den här, där han har spårselen på sig för första gången…?

 

Här är han något äldre…

Och här, 14 månader gammal…

Looken sitter som en smäck även hos femåringen Mille…

Sju år och förebrående…

Och sommaren efter…

Slutligen en från jobbet, där han är så otroligt söt…

Milles ”hängande” nedre ögonlock är ett arv från hans morfar Bernie. När jag såg honom första gången märktes det inte alls, men vid hämtningen tre veckor senare var ”defekten” redan påfallande. Det samlades skräp i fickorna och ögonen blev irriterade, så vid åtta månaders ålder opererades bägge ögonen, så till vida att veterinären klippte bort en trekant av huden och stramade åt den. Jag vill inte ens tänka på vilket elände vi skulle ha haft med ständiga infektioner om inte detta blivit gjort.

Stackars Tumle!

Gårdagens inlägg handlade om den borttappade hundskon som mirakulöst nog blev återfunnen. Det var ett positivt inlägg, så därför valde Matte att klona bort en detalj i bilden.

Tumle har fått en böld mellan tårna. Det är inte första gången, men han verkar inte ha ont av den och den kliar tydligen inte, så vi har inte gjort något åt den. Bölder av den här typen kan se väldigt tråkiga ut, men de brukar försvinna på ett par dygn. Därför tyckte inte Matte att den var något att berätta om.

Men imorse, på vägen till jobbet, hoppade Tumle i snödrivorna och råkade spräcka bölden, så NU vätskar den och är FUL! (Hade han haft skorna på skulle det aldrig ha hänt)

Det har varit mycket om Tumle i bloggen de senaste dagarna, men Mille finns faktiskt också.

Här sitter han i sin canvasbur i vindsrummet på Mattes jobb.

Mille och Tumle tillsammans just innan Matte går ned i museet och sätter sig vid sin datorburk.

”Matte är DUM!!!”

Tumle och hans Matte har tur

Igår morse när vi gick till jobbet träffade jag den äldre man som städar trapporna i vårt hus och då frågade jag honom om han möjligtvis hade sett en hundsko drälla omkring någonstans.

Det hade han inte, sa han, men han skulle kolla i säcken där hans kollega hade slängt skräp efter gårdagens sopning och OM han hittade Tumles sko skulle han stoppa den i vårt brevinkast.

Jag tänkte att det är väl inte ens lönt, men döm om min förvåning när dojan låg på mattan på lunchen när Gubben kom hem.

Så nu är Tumle nöjd igen… och Matte slipper slänga ut ett par hundra kronor i onödan på inköp av nya skor.

Bara EN sak… säger Tumle

Nu har den förbaskade människan slarvat bort en doja IGEN!!!

Det hände någon gång under söndagen, efter hemkomsten från vår förmiddagspromenad. Matte tog av skorna utanför dörren och vi gick in. Sedan dess är en av dem borta… och tyvärr är det inte maken till den som hon tappade sist.

Hur menar hon att en hederlig hund ska klara det stundande snöblasket?

Alla Beaglesjälars Dag

Idag ägnar vi en tanke åt dem som inte finns kvar hos oss längre:

Fajt

Maidi

Skutt

Sniff

Toke

Cille

Bella

(Och förstås åt alla andra gamla hundvänner som vi har haft)

Beaglarna den 4 november

Detta inlägg är tillägnat Linda och Oliver, som har uttryckt sin önskan att få veta vad beaglarna sysslar med varje dag.  ;o)

Varje dag är lite för mycket begärt, men detta var vad beaglarna gjorde en vanlig dag i november.

På väg till jobbet…

Framme!

Eftersom vädret var vackert gick vi på lunchpromenad till kolonin. Där hittade beaglarna något som krävde närmare utforskning…

Nylle efter grävning…

Tassar efter utgrävning…

Matte klippte klorna (gulp!) på dessa jordiga tassar. Lagom åt henne, tyckte beaglarna.

Efter ett par timmar till på jobbet blev det dags att gå hem…

Och äta hundmat…

Efterrätt…

Så var dagen förbi.

Newer entries »