Sista december i beaglarnas skog

Nu vänder vi almanacksbladet och vad hittar vi väl där…???

Annonser

Beaglarnas julafton

Det värsta med julfirandet är att allting ska ta så låååååång tid innan det äntligen händer!

Som till exempel detta med julmaten….

För att inte tala om utdelningen av julklapparna…

Lite konkurrens skadar aldrig. Det håller gubben pigg och alert…

Men han går segrande ur dragkampen, för gammal är ändå äldst.

Efteråt får Matte rycka in och städa upp!

Till sist, det traditionella julfotot, som vi ska använda i Morrmattes kalender nästa år.

 

Beaglarna önskar God Jul

Beaglar som älskar vinter

Jullov i Beagleland

Vi har fått jullov.

Nu har vi SOOOOVMORGON!

Frusna äpplen och beagletänder

Dubbel ÄPPEL-LYCKA på lunchpromenaden idag. Tumle hittade ett STORT äpple, som han krafsade fram under snön.

Mille var först MYCKET svartsjuk och gjorde allt för att sno det åt sig, men sedan hittade han ett eget.

Fast oj, vad frusna äpplen ilar i åldrande beagletänder!

Och… du ville? undrar Tumle och Mille

Tumle tar för sig

Förrådet av tuggpinnar sinade och efter par dagars ALLVARLIG BRIST kom Matte sig äntligen för med att ta med ett gäng nya till jobbet. Hon placerade dem i plastlådan, som hundarna själv får plocka ur… och inom ett par minuter hade Tumle tömt den och strött ut dem över golvet där han lätt kunde välja i vilken ordning han skulle äta dem.

Historien förtäljer inte hur många pinnar han gnagde igår, men det måste ha varit rätt många, för han var sysselsatt hela förmiddagen och även en stund efter lunch.

Mille hjälpte också till, men han är inte så galen i oxhud som sin girige äldre bror.

En kuslig natt i Beagleland

Vi skulle gå ut och nattkissa, men Tumle låg kvar i sängen. Först efter en hel del tjatande och en lång stunds väntan vid dörren, kom han äntligen lunkande, med svansen sänkt. Han såg inte glad ut.

I trappan hörde jag hur han andades med korta väsande andetag, som liksom klipptes av varje gång som hans tassar tog mark.

”Han har väl fått något i nosen som täpper till,” funderade jag… men det gick inte över. Även inne i sängen igen fortsatte han att andas kort-hårt-snabbt och hans kropp kändes kall.

Tankarna gick automatiskt till Skutt, som hela sitt sista dygn i livet andades just på detta sätt och frös så att han skakade – det var ohyggligt att bevittna –  så jag stannade hos Tumle och var orolig resten av natten, men på morgonen vaknade han och var fullkomligt pigg och normal. Han åt sin frukost med god aptit och satt och tittade på mitt äpple med världens klaraste bruna ögon. Sen gick vi ut och kavade i snöhögarna på gården och allt var precis som vanligt. Jag vet inte vad som hände, men det var över för denna gång.

Jag vet att hans tid är kort nu och att den i princip kan ta slut vilken dag som helst… och ändå är jag så dålig på att ta vara på den fullt ut.

Var är beaglen?

Tumle har grävt ned sig.

Gissa under vilken av filtarna han befinner sig

« Older entries