Tumle och Mille

Äntligen vänder det mot vår igen… och den gamla stugan ligger kvar där den alltid har legat. Godiset finns också kvar. Hoppar man upp på bordet kommer man NÄSTAN en meter närmare.

Hittade en halv tuggpinne. En HALV!!!  (Måste komma ihåg att kontakta HO = HundOmbudsmänniskan)

Och så lite hormoooooner!!!!!!!

Full rulle runt tomten. Ahoooo,  vad kul… skaren bär!

Rörelseoskärpa… men han är ganska söt ändå…

Det har blivit den tiden nu, när tikarna börjar vårlöpa och det sätter fart på Milles hormoner.

ÖVERALLT doftar det löptik och Mille vill bara UUUUUT.

Kort sagt, han är ganska odräglig och hans oförstående matte (som givetvis helt saknar luktsinne) blir vansinnig av att lyssna till hans eviga gnisslande tjat.

Tumle är mera trögstartad och brukar inte komma igång förrän ungefär två veckor senare, men detta hindrar inte Mille från att vara på honom som ett häftplåster… hela tiden!

Det är tur att han är så snäll…

Lite tidigt ännu, men den KOMMER!

Vem kan motstå dessa vädjande bruna ögon?

Inte Morrmatte iallafall…

…på att deras Matte ska ha tvättat klart.

ALLA de sköna filtarna utom den här lilla fäll-trasan snurrar i tumlaren* nu. 

*Alltså inte i Tumle utan i torktumlaren i tvättstugan.

DUMT!!!

Han gjorde mig ledsen imorse.

Han reste sig ur sängen och kom ut till mig i köket och visade mig sin vänstra tass. Bölden mellan tårna, som var nästan försvunnen igår, hade svullnat upp igen och var än en gång sprängfylld med vätska. Det gjorde tydligen ont i den, för han såg bekymrad ut och bad uppenbart om min hjälp.

Men så satte han sig och slickade och då sprack den genast och det mesta av vätskan rann ut.

Det måste finnas något som inte ska vara där i den, annars skulle den läkas. Han har haft den i flera månader och den blir inte bättre, så nu får jag lov att ringa till veterinären iallafall.

Somliga håller sig varma med hjälp av eldrivna värmedynor. Det är skönt och praktiskt, men strömmen kostar pengar och skapar skadliga magnetfält  som inte är bra för hälsan.

Andra kör med naturmetoden = 100%-ig närhet till en varm bror, insvept i filt.

Reklam är viktigt, tycker beaglarna. Därför är de måna om att placera sina ”visitkort” högt. De gula fläckarna doftar (hm) och annonserar: ”HÄR VAR JAG!”  För att inte tala om de ”fastare produkterna”….

Imorse gick dock Tumle en smula för långt i sin iver att göra revirmarkering på den mest perfekta platsen. Vi var på väg genom Tingshusparken, där gångvägen är plogad och det ligger rätt höga vallar, så han klättrade upp och lyfte sitt ben. Just då brast skaren under honom och hela den lilla hunden försvann, utom den kaxigt uppsträckta baktassen.

Men slutade han att kissa för det? Nejdå, inte Tumle!

Han gjorde klart vad han skulle och sen kravlade han sig fram. Det såg ganska roligt ut, så det blev onsdagens gladaste skratt.

Om man sover i en kåta… blir man en lapphund då?

Igår ramlade det plötsligt ner en massa extra snö, som om det inte räckte med den som redan låg på marken.

Beaglarna är som hundar är mest – de kom ut genom porten och blev omedelbart jätteglada och började hoppa i drivorna… men så kom vi fram till ”skogen” och där började problemen. Stigen liksom försvann:

Nåja, skam den som ger sig. Full fart framåt… hopp-hopp-hopp…

Då blev det värre ute på gärdet, där vinden hade blåst samman snön långa fluffiga dyner över de mest låglänta partierna. Just där träffade vi Hugo, som är liten, lurvig och vild och for som en jordfräs fram och tillbaka. Ingen av hundarna bottnade, så det såg väldigt kul ut när de försökte jaga varandra, men tyvärr blev det inga bilder, för Matte hade fullt upp med att hålla sig själv på rätt köl.

En annan dag, kanske…

* För den som inte vet det är Åke bloggaren Akkans hund och han är en kille med korta ben, som inte når ner till marken när snödjupet blir för stort.