Tumle och Mille

Beaglarna njuter av det bleka tidig-vintersolskenet på terrassen

”Du ska inga beaglar fota, utom mig!”

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – det är omöjligt att se lika enfaldig ut som en beagle som tuggar tuggpinne… om man inte är just DET… en beagle som tuggar tuggpinne

Dagen lider mot sitt slut och det är snart dags för hemgång. Med 18 grader i stugan känns det nästan kriminellt att blåsa ut fotogenlampan och stänga av den sköna kaminvärmen.

Idag har Matte bidragit till Djurklinikens försörjning!

Det är nämligen så att Tumle har haft problem med sina ögon sedan i mitten av juli. Det började med att den hinna som kallas ”tredje ögonlocket” gradvis blev allt mera synlig och kröp upp över ögongloberna.

Ofta var den dessutom röd och såg irriterad ut och det samlades klumpar av gegga inne i ögonvrårna

Matte tänkte att det berodde på att sommaren var varm och torr, men det blev inte bättre när luften svalnade i september.

”Han är gammal”, sa husveterinären. ”Då är det naturligt att slemhinnorna blir torrare. Köp tårersättning på Apoteket och testa över helgen”.

Vilket Matte gjorde… och först såg ögonen piggare ut, men sedan blev de sämre igen, så hon ringde till veterinären och bad att få komma och visa dem.

”Det kan vara glaukom”, sa veterinären, ”men det kan jag inte testa, så ring till den andra kliniken. Där har de en ögonspecialist.”

Nu har vi varit hos specialisten. Han åhörde hela historien, samt lyste gubben i gluggarna och sa att han inte trodde att det var någon fara med dem, men för säkerhets skull mätte han trycket och det var fullkomligt normalt på bägge två. Det enda fel han hittade var ett litet sår på hornhinnan, men det var redan i stort sett läkt.

(Eller kanske snarare som en smörklick i solen)

Mattes lille Prins Tumle i sitt beagle-rike…

Idag nåddes vi av budet att Tumles kullsyster Ronja inte finns med oss längre.

Orken tröt henne den sista tiden och ett ormbett i somras gjorde inte saken bättre, så den 24/10 fick hon lugnt somna in, saknad av kompisen Zappa och sina tvåbenta flockmedlemmar.

13 år och 7 månader är inget kort liv ens för en beagle, men det är ändå sorgligt  när gamla vänner faller ifrån.

Hejdå lilla Ronja – vi ska alltid minnas dig som du var när du var ung och vild och kom på rymmen med din bror Tumle och lekte jaktlekar under höga skall runt Beagleklubbens utställningsring. Det var INTE populärt, men det är roligt att tänka på efteråt.

~~~~~~~~

Inatt ska jag sova tätt intill Tumle och känna den svindlande lyckan i att fortfarande ha honom kvar!