Tumle och Mille

Mille har en präktig päls och rejält med underull, så han behöver sällan ha på sig något täcke för värmens skull. Däremot nystar han inåt med tassarna när han går, så att vägsmutsen skvätter upp på hans armbågar och bröstkorg och han blir alldeles svart.

Därför har Mille numera fått en specialdesignad jacka, som fångar upp vad han stänker på sig. Den kan Matte sen ta av honom redan utanför dörren och slippa få  lorten indragen i hallen och på köksgolvet.

Utmärkt  idé, tycker Matte. Mille är mera skeptisk, men har lovat att tänka på saken.

Snygg kille, tycker Tumle.

Jackan är sydd av Morrmattes kappa och muddarna från ett par kasserade långkalsonger som för längesen tillhörde Morrhusse, så den här gången blev den billig… bara 40 kr för blixtlåset.

Det började med att Matte hittade denna bild av en hundjacka på Tradera.

Det blev kärlek vid första ögonkastet – en sådan ville hon köpa till någon av sina beaglar, men problemet var dels att det var ganska dyrt (även i begagnat skick), dels att storleken inte passade de lurviga killarnas kroppar.

Men skam den som ger sig, tänkte Matte. Det fick lov att bli plan B = sy plagget själv.  Hon öppnade genast i spånlåren och började leta material… till exempel en beige fleecepläd, som Tumle redan har fått en ”tröja” av, samt ett par gamla strumpor där resåren har tagit slut. Med hjälp av dessa ”rester” kunde jackan bli nästan gratis.

Coop Extras stora reklamblad dög bra att göra mönster av.

Mönstret tejpades ihop och provades. I princip satt detta pappersskal perfekt om Tumles bröstkorg. (Att prova på Mille var inte lönt – han skulle bara ha trasat sönder det)

Dags att rita rent på stadigt papper och klippa till…

Vid närmare eftertanke och ett besök i stadens sybehörsaffär (ytterst riskabelt område för mattar med usel karaktär!) ökade priset för jackan från ”nästan gratis” till runt 150 kr. Delbara blixtlås är inte billiga och inte muddväven heller… eller snörlåsen… eller bomullssnoddarna.

Matte var en gång riktigt styv på att sy, men under de senaste åren har det inte blivit mycket av med den varan, så hon var minst sagt ringrostig och det är ingen överdrift att det gick sakta, sakta och hon fick massor av hål i fingrarna.  I synnerhet var dragkedjan en ”hård nöt” att knäcka för henne… och när den äntligen var monterad, upptäckte hon att kragen satt 1,5 cm för högt på den ena sidan och öppningen för snöret lika mycket för lågt. Några mm hade varit mera normalt, men här handlade det om en felmätning på hela 3 cm!

Kragen korrigerades, men tyvärr var det inte möjligt att göra detsamma med snöret… utan att sprätta hela jackan och börja om från scratch.

Som ofta förr fick det bli en ”specialare”…

Dags att testa jackan utomhus i 9 minusgrader och en pinande isvind, som Tumle dock inte alls besvärades av.

Märkligt nog passar denna jacka lika bra på Tumle som på Mille, men det är Tumle som ska ha den. Mille ska få en egen version, som skyddar mot smuts från gatan men inte är lika varm.