Mille 13,5 år

Trots den stora sorgen blev inte Mille bortglömd när han fyllde tretton och ett halvt år igår.

Glass hos Morrmatte!

Mattes lilla älskling, som i hela ditt långa liv har varit andra-hund efter Tumle. Från och med nu ska jag ge dig allt det där jag aldrig gav dig… ända till det ögonblick då även du måste lämna mig.

3 kommentarer

  1. 14 december, 2013 den 00:10

    Jag är så hemskt ledsen… jag vet hur det är, vår hund blev 14… drömmer fortfarande ibland att hon kommit tillbaka, ung och frisk… har inte velat skaffa nån ny hund, klarar inte avskedet…

    • Barbro said,

      14 december, 2013 den 09:23

      Avskedet är alltid svårt och jag är mitt i sorgen och önskar varje morgon att jag någonsin slapp vakna igen, men för Milles skull måste jag fortsätta.
      Senare, när även han är borta, kommer jag förmodligen att skaffa mig en ny hund… för hur det nu är med den saken överväger lyckan över de år man är tillsammans och den oreserverade kärleken man alltid får från sin hund.
      Tumle är inte borta, han lever kvar i mitt minne och hans kärlek finns omkring mig som en värmande kokong.

  2. 14 december, 2013 den 10:52

    Ja så är det, minnet finns kvar för evigt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s