En skulptural historia, del 4

Nu har det (ÄNTLIGEN!) kommit bilder även av Mille-figurinen…

… och de är väl… tja, vad ska man säga…?

Kroppen är liksom en större och mer långbent hund än huvudet och huvudet är inte Milles.

Bilden bakifrån är däremot ganska lik Tumle, tycker jag.

Kort sagt, det behövs en del förändringar och dessa ska förklaras på engelska för en person som lika lite som jag har engelska som modersmål.

Suck… jag undrar verkligen vad det var som flög i mig när jag gav mig in på detta projekt!

Annonser

En skulptural historia, del 3

Så där… nu har jag fått bildbevis på ommålningen av Tumles nos. De två distinkta ”knapparna i hans väst” är också på plats.

Vyn framifrån är fortfarande inte riktigt Tumle, men från sidan är han bättre.

Man får betänka att detta inte är Tumle som jag minns honom, utan konstnärens uppfattning av honom med ledning av de sex bilder som jag skickade via mail.

 

 

En skulptural historia med många förvecklingar, del 2

Dagarna och veckorna gick. Den där djurskulptören hade tydligen mycket att göra, för det var redan från början underförstått att arbetet med figurinerna var en bisyssla som skulle ge lite extra pengar i kassan för konststuderande och andra okända förmågor. Exemplen som visades på hemsidan var givetvis mycket bra, men jag var ändå medveten om att alltihop kunde bli en flopp.

Till sist kom bilderna av målningen. Från sidorna ser den helt underbar ut, men ansiktet är inte alls lika bra. Det är helt enkelt inte Tumles nos, vilket jag också anmärkte.

Jag passade även på att fråga om den andra figurinen, för jag tyckte att efter tre månader borde den åtminstone vara påbörjad. En tid senare fick jag bilder – en absolut underbar avbildning, MEN… det är Tumle igen!!!

Alltså, jag fattar inte hur konstnären kunde göra två figuriner, utan att lägga märke till att de hade skapats från samma uppsättning fotografier!

En skulptural historia med många förvecklingar, del 1

För snart två år sedan hittade jag en spännande sajt på nätet, där man målade eller skulpterade porträtt av  husdjur efter inskickade fotografier.
Jag tänkte redan då, att det där skulle jag utnyttja, men det kostade ganska mycket och så blev det skjutet på framtiden.

I februari fick jag äntligen ändan ur vagnen och mailade dit några bilder av Tumle och Mille, att använda som förlaga för ett par figuriner.

Därefter vidtog en lång väntan, innan jag äntligen fick det första mailet från dem. Då var grunden för Tumle skulpterad och jag ombads att granska bilderna och godta resultatet eller meddela vad jag ville ändra på.

Det blev ju riktigt bra, tyckte jag, men jag påpekade ändå några små ändringar som jag ville ha gjorda.

Nosen är lite för kraftig, tassarna borde bli rundare och svansen är för kraftig och ligger i en vinkel som Tumle aldrig hade den i – han höll den nästan alltid intill kroppen, som om han var rädd att bli trampad på den.

Jag påpekade även att det var TUMLE som hade skulpterats, trots att det stod ”Approval – Mille” i rubriken.

Vid följande kontakter kom nya bilder ifrån konstnären. Den pigga Tumle förvandlades gradvis till en äldre och tröttare hund och jag tyckte att det var tråkigt, men jag orkade liksom inte försöka förklara på engelska varför jag inte var nöjd… så jag accepterade:

 

Fortsättning följer…

En vanlig dag i maj

Först och främst gäller det att vakna, vilket inte alltid är så lätt när man ligger skönt och sover i Mattes säng med plyschhunden Bernie.

När man väl kommer fram till stugan är det vila som gäller… igen.

Så småningom börjar det vara dags att få Matte att fatta att det är hög tid att gå till kaféet.

Mille och kompisen Rocky jobbar hårt med det som hundar är bäst på, att tigga vid bordet.

majmille2