Två hela månader har passerat.
Ibland känns det mycket längre och ibland som ingen tid alls, men mycket har hänt under dagarnas gång.
Jag har bytt sysselsättning och jobbar numera som assistent hos veterinären som jag brukade gå till med hundarna.
Jag har gjort ett par fotoböcker och beställt en massa förstoringar av beaglarnas bästa bilder.
Milles aska har sent omsider kommit tillbaka från krematoriet och bäddats ned i samma urna som Tumles redan låg i och tavelramen ovanför har fått ett nytt motiv med bägge killarna ihop.
De var alltid tillsammans i livet, så det känns logiskt och riktigt att de får fortsätta att vara det även efter döden. Deras små hundsjälar är det säkert, trots att de finns någon annanstans.
