Milles porträtt

Allting har dragit ut på tiden och gått i snigelfart sedan Mille lämnade mig den sorgliga 20de augusti.

Först nu i onsdags blev han hämtad från veterinärens frysbox och körd till krematoriet och risken är stor att det dröjer lika länge till innan askan kommer tillbaka.

Hur som helst så har han äntligen fått sitt porträtt – liksom Tumles, enkelt målat med pastellkritor på en bit överbliven gipsskiva från stugbygget och i en ram av diverse restmaterial, alltsammans (som sig bör) kolonirelaterat.

Så här ska de sitta och betrakta mig, från varsin sida av det lilla fönstret i norrväggen.

2 kommentarer

  1. haggann said,

    15 oktober, 2015 den 08:40

    Så fina! Så söta! Jag är glad att jag har träffat dem.

    • Barbro said,

      16 oktober, 2015 den 06:29

      Tack! 🙂
      Jag är glad att jag fick ha dem bägge hos mig så länge och nu känns det som att de fortfarande finns kvar hos mig… på något sätt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s