Hoppas, hoppas…

Detta känns nästan lite farligt att berätta, för det är så mycket som kan gå på tok under tiden, men igår började den ena av de två planerade valp-mammorna att löpa…

 

 

 

Annonser

Ett halvt år utan Mille

Sex månader har redan gått sedan mitt lilla skogstroll lämnade mig.

Saknar dig Mille. Ingenting är detsamma utan dig och din bror.

 

 

Valplängtan

Du lilla livsfrö som slumrar i en annan dimension, på gränsen mellan ingenting och det som snart ska bli verklighet…

Du är inte född än, men jag vet att jag kommer att älska dig.

 

 

 

Tidsperspektiv

När Mille var pytteliten och jag åkte och tittade på honom, berättade hans uppfödare att hennes hundar ofta brukade bli bortåt sexton år gamla. Jag var just fyllda fyrtiotre, så jag räknade sexton år framåt och hamnade på femtionio. Tanken hisnade för mig och jag konstaterade: ”Om Mille lever så länge är jag nästan pensionär när han dör.”

Nu närmar jag mig femtionio och det är snart dags igen… och jag känner likadant inför tidens flykt som då.

Vågar jag verkligen garantera att finnas kvar här för min nya lilla vän till sjuttiofem?