Skendräktig?

När Mille skulle födas, för ganska exakt 16 år sedan, var det egentligen meningen att han skulle vara valp till Tumles mammas kullsyster Cookie.

Åh, vad jag gillade Cookie! Hon var den mest gudomliga beagletik jag hade sett och jag var totalt begeistrad över att få en valp efter henne.

Men Cookie gick tom den våren…

Mille blev en nödlösning – född i en helt annan kennel och med en halvbror till Tumle som far. Det är så det går till i världen, men kan aldrig vara säker på att det blir som man har tänkt sig, men för det mesta brukar det funka rätt bra i alla fall.

Nu har det tydligen hänt igen.

13059639_471824802942215_2110393640_n

Uppfödaren tror inte att det finns några foster i valpmagen, eller möjligen väldigt få.

Med tanke på hur långt hon har gått (endast 1,5 veckor kvar till förlossningen) tycker jag också att hon BORDE ha varit rundare.

Röntgen är bokad till på fredag.

 

 

 

Annonser

Åtta månader utan Mille

Jag möter din blick på skärmen varje gång jag startar min dator.
Åtta månader har gått, men jag kan fortfarande inte fatta att jag aldrig mer får krama dig.

Vecka 7

Ungefär kring dag 42 bildas valpfostrens klor, har jag läst mig till. Det var igår, så nu är vi redan inne i den sjunde dräktighetsveckan.

Valparna är i stort sett färdigutvecklade, men givetvis ska de växa en hel del till innan de föds.

Bara tre veckor kvar nu – det känns liksom helt overkligt!

 

 

Nygammal hemsida

Den gamla hemsidan finns inte mer.

Den hade funnits så länge och det fanns så mycket oanvänt skräp på servern, att jag beslöt att helt enkelt säga upp den och börja om på nytt med en ny domän.

Det mesta av materialet är genomgånget, omarbetat och flyttat men alla fotoalbum är inte färdiga än. När man har så enormt mycket utrymme är det roligt att uppdatera med fler och större bilder… så det sysslar jag med just nu.

För övrigt ser den nya sidan ut ungefär som den gamla. Den ligger här: http://beagle.one

 

 

Valpar på gång!

 

Idag har jag fått bekräftat att tiken Lizzy ÄR DRÄKTIG!!!!

Ungefär så här långt utvecklade är hennes valpfoster nu.

 

 

Till minne av Skutt

Det var en kall dag.
Solen sken men det blåste en isande västanvind och på marken låg ett tunt täcke av nyfallen smältande snö.
Lördagen den 4:e april 1998.

Den lilla hunden Skutt var mycket dålig. Han hade feber och vätska i lungorna – andades kort och ansträngt och frös så att han skakade. Någon mat ville han inte ha längre, men han drack fortfarande vatten.
När en beagle inte äter, vet man med säkerhet att den är sjuk!

Jag kunde ingenting göra för honom, utom att ligga med honom i sängen och försöka hålla honom varm.
Han ville gå med ut på promenaden, men orkade inte. Jag glömmer aldrig hur jag bar honom innanför jackan och hur vinden liksom skar igenom oss bägge med vassa spjutspetsar.
Jag kommer heller aldrig att glömma den lilla gropen han grävde i skogen, i vilken han kräktes upp allt vad han ätit det senaste dygnet… eller hur omsorgsfullt han dolde den med snö när han var klar. Det var så typiskt för honom att göra just så. Fastän han själv inte kunde behålla den skulle ingen få stjäla hans mat och jag kan mycket väl föreställa mig att han planerade att gå dit igen och gräva upp den en annan dag.

Men det blev aldrig någon annan dag, åtminstone inte för honom!

Klockan halv fyra på söndagsmorgonen den 5:e april drog han sina sista långa rosslande andetag… och jag var med honom hela tiden.
Trots att det var ohyggligt var det en oförglömlig upplevelse, som jag aldrig har tänkt tanken att jag skulle ha velat undslippa, för den tog bort min egen dödsskräck och lärde mig att kärleken är som störst och mest fantastisk just i de skälvande ögonblick då livsgnistan ebbar ut.
Det som därefter återstår är enbart minnet av värme och ljus.

skutthuvud

 

 

Fyra veckors dräktighet

Nu börjar det likna en valp!