Ettårsdag

Idag är det ett år sedan som Mille fick sin stroke.
Han var med mig på kaféet och tiggde sockerkaksbitar i köket. Sedan kom det en kund som han följde med ut. Han var lite vinglig på tassarna, men det hade han varit från och till de senaste månaderna. Han var ju trots allt över 15 år och då kan man inte räkna med att vara spänstig och pigg som en unghund.
Så gick han la sig på gräsmattan. Det var en vacker och lagom varm sensommardag och han såg ut att ha det väldigt skönt… bara det att när han skulle resa sig, kunde han inte stå på benen.

Han levde och var fortfarande medveten, men något hade brustit i kommunikationen mellan hjärnan och de viljestyrda musklerna.

Jag bar honom till stugan och la honom på terrassen, tänkte att han skulle dö när som helst, men han hade ett starkt litet hjärta, så det gjorde han inte.

Vi sov tillsammans på golvet den natten. Morgonen efteråt drack Mille vatten och pussade mig kärvänligt, men resa sig kunde han inte.

Vi satt tillsammans i solen en stund och njöt av den vackra morgonen, innan Husse kom hämtade oss och vi åkte till veterinären.

Sedan fanns det inte längre någon högt älskad Mille-kamrat…

 

2 kommentarer

  1. Isgrid said,

    19 augusti, 2016 den 16:16

    Nu kom det Mille-tårar. Men, så många fina, roliga bloggminnen han och Tumle bjudit på genom dig. Tack Barbro. Tack fina Mille <3//P

    • Barbro said,

      20 augusti, 2016 den 08:22

      Tack själv, för att du har orkat följa oss så länge.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s