En märklig dröm

Imorse, just innan jag vaknade, drömde jag om Tumle.

Jag drömde att någon kom inspringande och sa att Tumle var död och att jag följde med henne en trappa upp i samma hus som kliniken och såg Tumle ligga orörlig på en alldeles likadan dubbelsäng som den vi har i sovrummet.
Jag lyfte upp honom och höll honom och kände en oerhörd sorg, men då öppnade han sina ögon och var inte alls död.

En jublande glädje fyllde mig, men så slog förnuftet till…

Vänta nu, detta stämmer inte. Tumle dog för snart fyra år sedan. Det var fredag, han låg på balkongen i en wellpappkartong över helgen och kroppen var redan halvfrusen när jag åkte och lämnade in honom för kremering. Jag fick tillbaka hans aska efteråt och la den i en urna som jag har stående i sänghyllan.

OM inte Tumle dog den kvällen, vem är det i så fall som ligger i urnan?

Hela min världsbild gungade till, men just då rörde sig Yeppe och väckte mig på riktigt, så jag fick aldrig klarhet i hur det förhöll sig med Tumles död, men mina armar minns hans värme och hans mjuka närvaro har följt mig resten av dagen.

Annonser

3 kommentarer

  1. Isgrid said,

    8 oktober, 2017 den 11:25

    Tumle ❤ och Mille ❤ och alla förtjusande bilder och roliga inlägg. Minns när jag först hittade din blogg. Och när de sedan gick vidare över Regnbågsbron. Så sorgligt det är när det händer. Askan i hyllan. Som vi har Viggo. Pratar med honom ibland. Den egensinniga vovven.
    Och nu Yesper och Nisse. Som fyller vårt liv med ny ny, annan, glädje och bus. Älskade hundar! ❤
    //P

    • Barbro said,

      8 oktober, 2017 den 13:11

      Ja, vad skulle vi göra om vi inte hade hundarna? De uppfyller verkligen våra liv, ibland lite över bredden, men sådant får man stå ut med. Slutet är bedrövligt, men glädjen att få ha haft dem överskuggar sorgen. Minnena bär man med sig och urnan i bokhyllan känns som en tröst. Något av dem finns trots allt kvar. När jag själv känner slutet nalkas har jag en plan att släppa dem fria genom att strö ut askan på någon naturskön plats som de tyckte mycket om. ❤

  2. livsglimtar said,

    15 januari, 2018 den 00:55


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s