En gång för längesen

Idag är det 20 år sedan vi fick hem den lilla ljuvliga, fluffiga gräddmunken Tumle.

Annonser

Vackra lilla Bella

Idag är det 10 år sedan du var tvungen att lämna oss.

En märklig dröm

Imorse, just innan jag vaknade, drömde jag om Tumle.

Jag drömde att någon kom inspringande och sa att Tumle var död och att jag följde med henne en trappa upp i samma hus som kliniken och såg Tumle ligga orörlig på en alldeles likadan dubbelsäng som den vi har i sovrummet.
Jag lyfte upp honom och höll honom och kände en oerhörd sorg, men då öppnade han sina ögon och var inte alls död.

En jublande glädje fyllde mig, men så slog förnuftet till…

Vänta nu, detta stämmer inte. Tumle dog för snart fyra år sedan. Det var fredag, han låg på balkongen i en wellpappkartong över helgen och kroppen var redan halvfrusen när jag åkte och lämnade in honom för kremering. Jag fick tillbaka hans aska efteråt och la den i en urna som jag har stående i sänghyllan.

OM inte Tumle dog den kvällen, vem är det i så fall som ligger i urnan?

Hela min världsbild gungade till, men just då rörde sig Yeppe och väckte mig på riktigt, så jag fick aldrig klarhet i hur det förhöll sig med Tumles död, men mina armar minns hans värme och hans mjuka närvaro har följt mig resten av dagen.

Toke in memoriam

Gamla älskade Toke…

Idag är det 16 år sedan han lämnade oss. Obegripligt!

Grattis, Bernie!

Vi har den äran att gratulera Bernie, den sista av Bellas valpar, som fyller 15 år idag.

Den lilla, söta gräddmunken, så lik sin morbror Tumle att hjärtat smälter när man ser honom.

Må han leva länge än!

 

Vila i frid, Beagie!

Tumles systerson/Bellas son Beagie fick lugnt somna in igår, i en ålder av nästan 15 år.

Nu finns det nästan ingen kvar av ”det gamla gänget”.

Tredje årsdagen

Tre år – obegripligt att du har fattats mig så länge!

Jag tänker på dig varje dag och ser ditt lilla ansikte framför mig överallt.

Du leder mig på vägen mot den plats där vi en gång ska ses igen – du hjälper mig att leva klart den tid som jag har på jorden.

Jag har aldrig älskat någon så som jag älskade dig!

Mille i tacksamt minne

Mille

7 juni 2000 – 20 augusti 2015

Jag uppskattade dig inte så mycket som du förtjänade
Vi två var alltför lika och jag förstod dig alltför väl

Jag tog dig alltför given – du var min vackra pojke
Du var så ung och livskraftig, du skulle aldrig dö

Men åren gick, du åldrades och dina steg blev tröttare

Jag älskade dig nog inte på det sätt som du förtjänade
Men jag är bara människa.
Jag älskade dig så mycket som det stod i min förmåga
och nu när du är borta saknar jag dig djupt

Ettårsdag

Idag är det ett år sedan som Mille fick sin stroke.
Han var med mig på kaféet och tiggde sockerkaksbitar i köket. Sedan kom det en kund som han följde med ut. Han var lite vinglig på tassarna, men det hade han varit från och till de senaste månaderna. Han var ju trots allt över 15 år och då kan man inte räkna med att vara spänstig och pigg som en unghund.
Så gick han la sig på gräsmattan. Det var en vacker och lagom varm sensommardag och han såg ut att ha det väldigt skönt… bara det att när han skulle resa sig, kunde han inte stå på benen.

Han levde och var fortfarande medveten, men något hade brustit i kommunikationen mellan hjärnan och de viljestyrda musklerna.

Jag bar honom till stugan och la honom på terrassen, tänkte att han skulle dö när som helst, men han hade ett starkt litet hjärta, så det gjorde han inte.

Vi sov tillsammans på golvet den natten. Morgonen efteråt drack Mille vatten och pussade mig kärvänligt, men resa sig kunde han inte.

Vi satt tillsammans i solen en stund och njöt av den vackra morgonen, innan Husse kom hämtade oss och vi åkte till veterinären.

Sedan fanns det inte längre någon högt älskad Mille-kamrat…

 

Sexton år

Jag har saknat dig obeskrivligt i nio och en halv långa månader. Idag är det din födelsedag och du skulle ha fyllt 16 år.

Det kunde ha blivit en bild till i kransen… men så blev det inte.

« Older entries