Yespers blogg

Igår blev Yesper en vecka gammal och hade uppnått den rejäla vikten 752 gram.

Matte kände för första gången att han inte bara är en liten kul grej att titta på bilder av, utan att att hon faktiskt börjar längta efter att hålla i honom i famnen och känna hans valpdoft. Kort sagt, man KAN älska ett djur som man aldrig har mött!

Så nu har Yesper äntligen fått sin egen blogg.  Den ligger här!

160516yesper1v

 

Nygammal hemsida

Den gamla hemsidan finns inte mer.

Den hade funnits så länge och det fanns så mycket oanvänt skräp på servern, att jag beslöt att helt enkelt säga upp den och börja om på nytt med en ny domän.

Det mesta av materialet är genomgånget, omarbetat och flyttat men alla fotoalbum är inte färdiga än. När man har så enormt mycket utrymme är det roligt att uppdatera med fler och större bilder… så det sysslar jag med just nu.

För övrigt ser den nya sidan ut ungefär som den gamla. Den ligger här: http://beagle.one

 

 

Äntligen!

Äntligen har jag fått ändan ur vagnen och skickat iväg bildfilerna för det som ska bli Milles minnesbok till Ifolor. De erbjöd 30% rabatt mellan jul och nyår, så det gällde att passa på.

Jag gjorde samma sak efter Tumles död, så det är inte mer än rättvist att även lillebror Mille ska få en stor, vacker bok om sitt liv.

 

 

 

Två månader efteråt

Två hela månader har passerat.

Ibland känns det mycket längre och ibland som ingen tid alls, men mycket har hänt under dagarnas gång.

Jag har bytt sysselsättning och jobbar numera som assistent hos veterinären som jag brukade gå till med hundarna.

Jag har gjort ett par fotoböcker och beställt en massa förstoringar av beaglarnas bästa bilder.

Milles aska har sent omsider kommit tillbaka från krematoriet och bäddats ned i samma urna som Tumles redan låg i och tavelramen ovanför har fått ett nytt motiv med bägge killarna ihop.

De var alltid tillsammans i livet, så det känns logiskt och riktigt att de får fortsätta att vara det även efter döden. Deras små hundsjälar är det säkert, trots att de finns någon annanstans.

Milles porträtt

Allting har dragit ut på tiden och gått i snigelfart sedan Mille lämnade mig den sorgliga 20de augusti.

Först nu i onsdags blev han hämtad från veterinärens frysbox och körd till krematoriet och risken är stor att det dröjer lika länge till innan askan kommer tillbaka.

Hur som helst så har han äntligen fått sitt porträtt – liksom Tumles, enkelt målat med pastellkritor på en bit överbliven gipsskiva från stugbygget och i en ram av diverse restmaterial, alltsammans (som sig bör) kolonirelaterat.

Så här ska de sitta och betrakta mig, från varsin sida av det lilla fönstret i norrväggen.

Hundlatrin

Efter mycket tjatande på kommunen, av vår ordförande, lyckades vi så småningom få en hundlatrin på området. Det visade sig emellertid att folk slängde annat i den… VÄLDIGT MYCKET annat skräp. Därför ansåg ordföranden att det behövdes en SKYLT!

Mille tycker att man ska leva efter principen ”skit där du står”, men han måste dock erkänna att han är nöjd med bildvalet.

 

 

 

 

Beaglarna och Matte hyllar Bella

Starmaids Emerald Girl, alias Bella.

Jag tyckte alltid att hennes kennelnamn var osedvanligt missvisande, eftersom grön var det minsta hon var… men idag när jag såg hennes sten ligga omgiven av maskrosor på den smaragdgröna gräsmattan, fick det mig nästan att ändra uppfattning.

Det kändes på något sätt som att hon hade kommit hem.

Tack, "moster" Inger!

 (…om du läser det här…)

Idag har vi fått ut den sköna Piggle-dynan till kolonin… och den blev som synes strax ockuperad av lurviga djur.

dyna

Risk för regn!

Men det bekommer inte beaglarna ett dugg vilket väder det blir.

Buren har nämligen fått ett plasttak som ska skydda den från att bli blöt, så om de vill kan de ligga utomhus och njuta av det hemtrevliga tassandet av regndroppar.


I annat fall går det ju faktiskt bra att ligga på verandan…
070703

Eller vid solsken direkt i gröngräset…
070703-Enligt Milles åsikt är det sistnämnda helt klart att föredra.