Alla Hundsjälars Dag

Idag är dagen att minnas de gamla, som inte finns kvar hos oss längre, men som ändå förblir lika älskade så länge vi kommer ihåg dem.

Tid att ägna en tanke åt Fajt, familjens första beagle, som både till sättet och utseendet påminde en aning om Yesper. Fajt föddes på hösten 1969 och dog sommaren 1984.

Åt bröderna Sniff och Toke, som var de som kom näst – Sniff -85 till min syster i Uppsala och Toke till våra föräldrar sommaren efter.

Åt Skutt som blev Sniffs ”lillebror” -87… och så småningom min hund -95. Aldrig har en hund varit mer levande än Skutt, men han brände sitt ljus för intensivt och dog vid endast tio och ett halvt års ålder.

Åt Tokes och Sniffs mamma Maidi, som flyttade in hos Toke då han var fyra år  och gjorde hans liv fullkomligt lyckligt till sin död vid tolv års ålder.

Åt Tumle, om var min första egna hund ända från valplådan och stannade hos mig så länge, i närapå sexton år. Mars 1998 – december 2013

Åt Mille, som var Tumles hund (och givetvis även min). Han föddes i juni 2000 och dog i augusti 2015. Jag ser honom ständigt i Yesper – hans styrka, snabbhet och iver att delta i absolut ALLT.

Åt Cille som miste sin Matte och behövde ett nytt hem. Tyvärr blev det inte långvarigt, men aldrig att vi glömmer hennes söta lilla personlighet.

Och slutligen åt Tumles vackra kullsyster Bella, som tråkigt nog fick cancer och lämnade oss alltför snart.

Annonser

Beaglarna och Matte hyllar Bella

Starmaids Emerald Girl, alias Bella.

Jag tyckte alltid att hennes kennelnamn var osedvanligt missvisande, eftersom grön var det minsta hon var… men idag när jag såg hennes sten ligga omgiven av maskrosor på den smaragdgröna gräsmattan, fick det mig nästan att ändra uppfattning.

Det kändes på något sätt som att hon hade kommit hem.

Till minne av Bella

På Alla Hundsjälars Dag
(För det finns väl en sån?)

allhelgona

Och även till minne av Fajt, Maidi, Sniff, Skutt, Toke, Cille, Rama, Edda & Hella, som alla har sprungit vidare över Regnbågsbron på lätta tassar.

Hon är borta nu

anglabella

Så är det över och vår vackra flicka är borta.
Allt gick mycket lugnt till och hon somnade tryggt och stilla i kretsen av sin flock som satt omkring henne på golvet – en liten glad hund in i det sista och jag tror att hon fick ett fullvärdigt liv.

Efter den första lugnande sprutan talade hon om att nu hade hon lidit och då skulle man ha godis!
Lyckligtvis hade veterinären en hel kartong med godis och alla beaglarna dansade ivrigt och fjäskade till sig ett antal bitar var.
Sedan kände sig Bella sömnig och gick och satte sig i sin husses knä och där satt hon tills tröttheten blev så stor att hon fick lägga sig ned på golvet.
Alltsammans tog kanske en timme, fastän det kändes som mycket längre, och vi var med henne hela tiden medan hon sakta somnade in.
Tumle och Mille var inte inte glada, men inte heller särskilt bekymrade. Mille gick fram och nosade på sin faster några gånger medan Tumle höll sig på avstånd och istället ägnade sig åt att slicka bort våra tårar.
Ingen av dem vände sig om när vi så småningom lämnade Bella och gick ut på gatan igen.
Det är som jag har konstaterat förut, att djur ser på detta med döden på ett mycket mer okomplicerat och naturligt sätt än vi.

Vi har valt att låta kremera Bellas kropp och få askan tillbaka. Jag ska hämta den nästa torsdag och senare har jag planerat att gjuta in den i en sten.
På så sätt blir hon ett med stenen och kan ligga på kolonilotten, utan att grävas ned (vilket givetvis är förbjudet). Det tycker jag känns bra!

Bella vid foten av Regnbågsbron

080225

Tant Tosca, farbror Benji och kullbrodern Bjarne står alla och väntar på Bella vid foten av Regnbågsbron.

Jag tror att de kanske var med oss på väg hem från kolonin idag, för båda syskonen tittade intensivt  på någonting – för mig osynligt – som gick till höger om oss på gångbanan. Det var en mycket underlig upplevelse.

Beaglarnas lördag vid kolonin

Det finns inte mycket att tillägga. Bilderna talar för sig själva – det här var en underbar dag!

080223

080223-

080223--

080223---

Bella på jobbet

Lilla damen var med mig på jobbet idag.
På lunchen var vi ute och gick och då gick haken till kopplet upp, så att hon lyckades rymma och springa lös på åsen en stund.
Här kommer hon ångande i full frihet, innan jag hann fånga in henne.
080221

Av denna bild framgår det tydligt hur stora knölarna har blivit. Suck!

080221-

Puss på dig brorsan!

080221--

Det svåra beslutet är fattat

Det här är ingen rolig dag.
Jag har just ringt till veterinären och bokat tid för avlivning av Bella.
Knölarna växer okontrollerat och ingenting som vi har provat har gjort den allra minsta effekt, så nu är det bara att inse att loppet redan är kört och att det är dags att komma till avslut innan alltihop blir för förskräckligt.
Hon har inte ont än och hon är fortfarande pigg och glad… vilket inte gör saken lättare – men nu är det alltså bestämt.

– Vi säger alltid till ägarna att de är duktiga när de bestämmer sig, men sen klarar vi inte av det med våra egna djur, sa veterinären och suckade djupt.

Tja, veterinärer är bara människor och varför skulle det vara lättare för dem än det är för oss?

Men nu är tiden åtminstone fastställd.
Det blir på tisdag i nästa vecka, direkt efter morgonkliniken, klockan halv elva.

En lycklig fredag

080217

Och tyvärr kanske även den sista som denna lilla trio får tillsammans.

En solig dag

080211

« Older entries