Underliga idéer i Beagleland

Matte är inte riktigt klok.

Hon säger att när man är ensam kan man ha riktigt bra sällskap av ett PLYSCHDJUR!

Mille har svårt att erkänna det, men faktum är att det KAN han…

Matte gillar också den luddiga plyschhunden Bernie. Hon tycker att det är trevligt att se TVÅ par pigga ögon titta på henne inifrån i hundrummet.

Men ännu gladare är hon åt  minnesporträttet av Tumle som hon har målat på en bit gipsskiva, som blev över vid återuppbyggandet av den fördärvade kolonistugan, och ramat in i en gammal spegelram, som satt på den nedbrunna väggen och återfanns halvt förkolnad och utan glas i högen av bråte.

Ingenting är så kul, enligt Matte, som att använda gamla grejor för att skapa någonting nytt.

Två veckor utan Tumle

Precis just nu är det två veckor sedan Tumle fick sin hjärnblödning. (Eller vad det nu var han fick.) Det känns som mycket längre, allra minst som tre, och gång på gång minns jag åter orden som jag så ofta viskade i hans päls, när jag insåg att våra dagar tillsammans gick mot sitt slut: ”Jag vill inte leva utan dig!”

(Vilket är en travesti på texten som Kerstin Ekman fann, som inspirerade henne att skriva en hel roman på temat att åldras i olika takt och tvingas leva i 500 år och se dem man älskar försvinna: ”Jag vill hellre dö än skiljas från dig” .)

Men livet går trots allt vidare…

I onsdags kom askan tillbaka och igår var vi och hämtade kartongen hos veterinären. 487 gram aska – så lite återstår efter kremering av en hund på ca. 12 kg.

Jag hade köpt en träask utan lock att lägga den i. Locket tänkte jag göra själv, men först ville jag kontrollera om askan rymdes i den. Det var klokt, för det gjorde den inte.

Eller, jovisst går det att få ner den, ifall man pressar ut plastpåsen med askan ordentligt i hörnen, men det känns inte värdigt att tvinga in min älskade Tummeluns i ett sådant otäckt, trångt skal.

Dessutom har boxen en fotoram med metallclips som sitter på insidan och om de tar hål på påsen är jag långt ifrån säker på att den kommer att hålla tätt… och jag vill helst bestämma själv OM och VAR Tumles aska ska strös.

Så jag får leta vidare efter ett mer passande sista vilorum.

En beagle med god sömn

Somliga hundar har god sömn – Tumle är en av dem.

Han låg där mitt i röran, medan vi bar skivor, spikade och skruvade, snubblade på saker, svettades, slog oss och svor.

Så fullkomligt obekymrad, som bara en trygg hund kan vara.

Oorganiserat vanvett (enligt Mille)

Mille hade en svår dag idag. Vart han än gick kom han i vägen, eller så blev han bortmotad av människorna, som travade fram och tillbaka, snubblade på saker och bar på stora flappande byggskivor.

De mätte, ritade, sågade och bankade i väggarna och ibland blev de arga och svor en stund.

Tumle gick undan i buren och sov sig igenom eländet, medan Mille mest kände sig olycklig.

Fast människorna blev nöjda till sist och påstod att de hade gjort ett riktigt gott dagsverke.

Synd bara, tyckte Mille, att de ändå inte blev färdiga!

Fait accompli

Taket blev en rysare, men hjälpsamma grannar ryckte in på eftermiddagen.

Till sist kom hela rasket ner… ungefär samtidigt med regnet.

Därmed är det ett fullbordat faktum att Tumle, Mille och Matte inte längre innehar någon kolonistuga.

Lite läskigt men spännande

Rivningen har inletts och Mille tar aktiv del i den, genom att springa i vägen för människorna och få kolbitar och gipsdamm i pälsen.

Milles anti-smutsjacka

Mille har en präktig päls och rejält med underull, så han behöver sällan ha på sig något täcke för värmens skull. Däremot nystar han inåt med tassarna när han går, så att vägsmutsen skvätter upp på hans armbågar och bröstkorg och han blir alldeles svart.

Därför har Mille numera fått en specialdesignad jacka, som fångar upp vad han stänker på sig. Den kan Matte sen ta av honom redan utanför dörren och slippa få  lorten indragen i hallen och på köksgolvet.

Utmärkt  idé, tycker Matte. Mille är mera skeptisk, men har lovat att tänka på saken.

Snygg kille, tycker Tumle.

Jackan är sydd av Morrmattes kappa och muddarna från ett par kasserade långkalsonger som för längesen tillhörde Morrhusse, så den här gången blev den billig… bara 40 kr för blixtlåset.

Bortskämd liten beagle får en fleecejacka

Det började med att Matte hittade denna bild av en hundjacka på Tradera.

Det blev kärlek vid första ögonkastet – en sådan ville hon köpa till någon av sina beaglar, men problemet var dels att det var ganska dyrt (även i begagnat skick), dels att storleken inte passade de lurviga killarnas kroppar.

Men skam den som ger sig, tänkte Matte. Det fick lov att bli plan B = sy plagget själv.  Hon öppnade genast i spånlåren och började leta material… till exempel en beige fleecepläd, som Tumle redan har fått en ”tröja” av, samt ett par gamla strumpor där resåren har tagit slut. Med hjälp av dessa ”rester” kunde jackan bli nästan gratis.

Coop Extras stora reklamblad dög bra att göra mönster av.

Mönstret tejpades ihop och provades. I princip satt detta pappersskal perfekt om Tumles bröstkorg. (Att prova på Mille var inte lönt – han skulle bara ha trasat sönder det)

Dags att rita rent på stadigt papper och klippa till…

Vid närmare eftertanke och ett besök i stadens sybehörsaffär (ytterst riskabelt område för mattar med usel karaktär!) ökade priset för jackan från ”nästan gratis” till runt 150 kr. Delbara blixtlås är inte billiga och inte muddväven heller… eller snörlåsen… eller bomullssnoddarna.

Matte var en gång riktigt styv på att sy, men under de senaste åren har det inte blivit mycket av med den varan, så hon var minst sagt ringrostig och det är ingen överdrift att det gick sakta, sakta och hon fick massor av hål i fingrarna.  I synnerhet var dragkedjan en ”hård nöt” att knäcka för henne… och när den äntligen var monterad, upptäckte hon att kragen satt 1,5 cm för högt på den ena sidan och öppningen för snöret lika mycket för lågt. Några mm hade varit mera normalt, men här handlade det om en felmätning på hela 3 cm!

Kragen korrigerades, men tyvärr var det inte möjligt att göra detsamma med snöret… utan att sprätta hela jackan och börja om från scratch.

Som ofta förr fick det bli en ”specialare”…

Dags att testa jackan utomhus i 9 minusgrader och en pinande isvind, som Tumle dock inte alls besvärades av.

Märkligt nog passar denna jacka lika bra på Tumle som på Mille, men det är Tumle som ska ha den. Mille ska få en egen version, som skyddar mot smuts från gatan men inte är lika varm.