Vila i frid, Beagie!

Tumles systerson/Bellas son Beagie fick lugnt somna in igår, i en ålder av nästan 15 år.

Nu finns det nästan ingen kvar av ”det gamla gänget”.

Tredje årsdagen

Tre år – obegripligt att du har fattats mig så länge!

Jag tänker på dig varje dag och ser ditt lilla ansikte framför mig överallt.

Du leder mig på vägen mot den plats där vi en gång ska ses igen – du hjälper mig att leva klart den tid som jag har på jorden.

Jag har aldrig älskat någon så som jag älskade dig!

Lapphunden finns inte mer

Ännu en av de gamla hundvännerna lämnade oss igår, då lapphunden AElva fick somna in.

Vi minns ”Lappen” som liten valp, men nu var hon ledsen och åldrad och troligen ganska nöjd med att få följa sin kompis Tara på vägen mot Regnbågsbron.

Alla Hundsjälars Dag

Idag är dagen att minnas de gamla, som inte finns kvar hos oss längre, men som ändå förblir lika älskade så länge vi kommer ihåg dem.

Tid att ägna en tanke åt Fajt, familjens första beagle, som både till sättet och utseendet påminde en aning om Yesper. Fajt föddes på hösten 1969 och dog sommaren 1984.

Åt bröderna Sniff och Toke, som var de som kom näst – Sniff -85 till min syster i Uppsala och Toke till våra föräldrar sommaren efter.

Åt Skutt som blev Sniffs ”lillebror” -87… och så småningom min hund -95. Aldrig har en hund varit mer levande än Skutt, men han brände sitt ljus för intensivt och dog vid endast tio och ett halvt års ålder.

Åt Tokes och Sniffs mamma Maidi, som flyttade in hos Toke då han var fyra år  och gjorde hans liv fullkomligt lyckligt till sin död vid tolv års ålder.

Åt Tumle, om var min första egna hund ända från valplådan och stannade hos mig så länge, i närapå sexton år. Mars 1998 – december 2013

Åt Mille, som var Tumles hund (och givetvis även min). Han föddes i juni 2000 och dog i augusti 2015. Jag ser honom ständigt i Yesper – hans styrka, snabbhet och iver att delta i absolut ALLT.

Åt Cille som miste sin Matte och behövde ett nytt hem. Tyvärr blev det inte långvarigt, men aldrig att vi glömmer hennes söta lilla personlighet.

Och slutligen åt Tumles vackra kullsyster Bella, som tråkigt nog fick cancer och lämnade oss alltför snart.

Mille i tacksamt minne

Mille

7 juni 2000 – 20 augusti 2015

Jag uppskattade dig inte så mycket som du förtjänade
Vi två var alltför lika och jag förstod dig alltför väl

Jag tog dig alltför given – du var min vackra pojke
Du var så ung och livskraftig, du skulle aldrig dö

Men åren gick, du åldrades och dina steg blev tröttare

Jag älskade dig nog inte på det sätt som du förtjänade
Men jag är bara människa.
Jag älskade dig så mycket som det stod i min förmåga
och nu när du är borta saknar jag dig djupt

Ettårsdag

Idag är det ett år sedan som Mille fick sin stroke.
Han var med mig på kaféet och tiggde sockerkaksbitar i köket. Sedan kom det en kund som han följde med ut. Han var lite vinglig på tassarna, men det hade han varit från och till de senaste månaderna. Han var ju trots allt över 15 år och då kan man inte räkna med att vara spänstig och pigg som en unghund.
Så gick han la sig på gräsmattan. Det var en vacker och lagom varm sensommardag och han såg ut att ha det väldigt skönt… bara det att när han skulle resa sig, kunde han inte stå på benen.

Han levde och var fortfarande medveten, men något hade brustit i kommunikationen mellan hjärnan och de viljestyrda musklerna.

Jag bar honom till stugan och la honom på terrassen, tänkte att han skulle dö när som helst, men han hade ett starkt litet hjärta, så det gjorde han inte.

Vi sov tillsammans på golvet den natten. Morgonen efteråt drack Mille vatten och pussade mig kärvänligt, men resa sig kunde han inte.

Vi satt tillsammans i solen en stund och njöt av den vackra morgonen, innan Husse kom hämtade oss och vi åkte till veterinären.

Sedan fanns det inte längre någon högt älskad Mille-kamrat…

 

Kompisen Tara – änglahund

En efter en försvinner de, alla Tumles och Milles gamla kompisar från förr. Igår var det ”kusinhunden” Tara som fick traska iväg till Regnbågsbron, bara tio år gammal.

Vi älskade dig, Tara. Vi kommer att sakna dina snälla bruna ögon i den stimmande flocken till midsommar.

 

Så här minns vi Tara som nykommen valp, ännu med stämpelfärg kvar på örat, den 23 april 2006.

Hon knyckte beaglarnas tuggpinnar och var alldeles underbar!

 

Sexton år

Jag har saknat dig obeskrivligt i nio och en halv långa månader. Idag är det din födelsedag och du skulle ha fyllt 16 år.

Det kunde ha blivit en bild till i kransen… men så blev det inte.

Yespers blogg

Igår blev Yesper en vecka gammal och hade uppnått den rejäla vikten 752 gram.

Matte kände för första gången att han inte bara är en liten kul grej att titta på bilder av, utan att att hon faktiskt börjar längta efter att hålla i honom i famnen och känna hans valpdoft. Kort sagt, man KAN älska ett djur som man aldrig har mött!

Så nu har Yesper äntligen fått sin egen blogg.  Den ligger här!

160516yesper1v

 

Han ska heta Yesper

Det står ju redan på honom, om man bara tittar efter …

« Older entries