Matte – galen samlare!

Nu har hon gjort det igen! Matte-mänskan, alltså… Mille har inte samma svaghet för löjliga små japanska porslinsfiguriner. Men är man en galen samlare och hittar ett nytt objekt på eBay, är det lätt hänt att trilla dit.

Sååå… detta blev det senaste tillskottet på prylhyllan. Den lilla tiken hade skadat en tass och svansen hade även brutits av vid något tillfälle, men lagningen är så skickligt gjord att den inte upptäcktes förrän vid redigeringen av bilderna nedan.

En kompis fanns redan i samlingen och kärlek tycks ha uppstått vid första ögonkastet. Eller döm själv…

(Det är hunden med lyftad framtass som är ny)

Typiskt hundväder!

Hundväder betyder inte samma sak för Mille och Matte. Matte fryser och tycker att det är ruskigt kallt.

Det gör inte Mille…

Märk hur vår skugga

Märk hur vår skugga, Mille min vän, rör sig allt långsammare framför oss på vägen.

Milen vi vandrat tillsammans blir flera för varje dag, medan tiden som återstår krymper.

Snart finns vi här inte längre, men igår fick vi vara glada i den härliga vårsolens sken.

Till Tumle, 15 månader efteråt

Det sägs att spöken ger sig till känna som kalla vinddrag genom rummet, men hur skulle du någonsin kunna tyckas mig kall?
Du var ljuset i min tillvaro och när numera jag anar din närvaro är det som en mild pust av sommarluft mot ansikte, eller den friska doften av snö i din fluffiga päls – i solen på terrassen, de där magiska vårvinterdagarna vi upplevde, utanför tiden.
Är jag riktigt ledsen kan jag när som helst se in i dina mörka ögons djup – så kärleksfulla, tröstande och framför allt förstående.

Jag vet att när mitt liv tar slut, kommer du att finnas där och leda mig på vägen.

Du ska komma som en varm fläkt och en doft av solvarm päls, tätt intill min frusna kind – det allra sista som jag känner i den stunden då jag dör.

Tumle och Matte i december 2005