Beaglar i midsommartid

Den ljusaste natten sov vi, för allra första gången, i vår nya kolonistuga. Mörkare än så här blev det inte.

Morgon-Mille på golvet, i tålmodig väntan på frukost.

Morgon-Tumle tar det mera lugnt i Mattes säng.

Förmiddagspromenad i midsommargrönskan.

Och i den hemlighetsfulla skogen, så full av älvor och småknytt (hrrm… beaglar) runt midsommartid.

I den långa allén upp från gården, mot staden som fick dess namn.

Här gick vi hela vintern, men då var det inte så grönt.

En beagle med god sömn

Somliga hundar har god sömn – Tumle är en av dem.

Han låg där mitt i röran, medan vi bar skivor, spikade och skruvade, snubblade på saker, svettades, slog oss och svor.

Så fullkomligt obekymrad, som bara en trygg hund kan vara.

Oorganiserat vanvett (enligt Mille)

Mille hade en svår dag idag. Vart han än gick kom han i vägen, eller så blev han bortmotad av människorna, som travade fram och tillbaka, snubblade på saker och bar på stora flappande byggskivor.

De mätte, ritade, sågade och bankade i väggarna och ibland blev de arga och svor en stund.

Tumle gick undan i buren och sov sig igenom eländet, medan Mille mest kände sig olycklig.

Fast människorna blev nöjda till sist och påstod att de hade gjort ett riktigt gott dagsverke.

Synd bara, tyckte Mille, att de ändå inte blev färdiga!

Mille blir tonåring