Tumle och Mille

Tuggpinnen är jättegod… men det är svårt att koncentrera sig när det är vår och man heter Mille.

Mille lämnade senare pinnen till sin bror och ägnade sig åt att göra utgrävningar bakom stugan istället.

Tumle försökte gå på snön. Det fungerade väl sisådär…

Frågan är om man kan ha det bättre än så här om man är hund.

Tuggpinnar smakar aldrig lika bra som vid kolonin!

Matte torkar Tumles blöta skor på den nya kaminen.

Storasyster (= Matte) ser dem! (Den senaste bilden ligger hela tiden överst)

14: Kl. 14,56  Sista bilden

13: Kl. 14,33  Tillsammans i buren

12: Kl. 14,21   Frid i flocken

11: Kl. 13,49   Mille gör en liten uppsträckning

10: Kl. 13,23   Tumle tuggar tuggpinne

9: Kl. 12,57   Tillbaka i rummet igen

Här stängde Matte av kameran en stund och klippte klorna på killarna (censur!) och sen gick vi på lunchpromenad.

8: Kl. 11,57   Nästan synd att störa den djupa friden

7: Kl. 11,36   Knappt en halvtimme kvar till lunch

6: Kl. 11,05   Tröööötta!

5: Kl. 10,46   Tja, vad ska man göra?

4: Kl. 10,27   Sover vidare

3: Kl. 10,01   Dags att byta liggplats

2: Kl. 9,41   Vilar fortfarande skönt

1: Kl. 9,08    Vilar ut efter promenaden

Hittills har snön varit härligt packad och hård och beaglarna har kunnat springa fritt ovanpå ytan. Men nu är det slut med den glädjen, upptäckte Mille igår.

Så här långt går det ju ganska bra… 

Men… oj, oj, oj, nu sjunker tassarna!

Det hjälper inte att hoppa… då får man snö ända upp till hakan…

Tumle har det inte lättare. Försiiiiiktiga små steg…

Ajdå…PLUMS, där försvinner bakbenen…

”Åh, brorsan, du klarade dig. Välkommen ombord!”

I lugn och ro på terrassen har man det i längden bäst.

Så var veckan slut igen och ur beaglarnas synvinkel kunde den knappast ha slutat bättre. Mattes chef var ledig för att gå på begravning idag och vikarien kom först klockan elva, vilket innebar att beaglarna fick vara med Matte i biblioteket. Det var tänkt att de skulle förvisas till vinden i lagom tid innan dess, men hon dök upp redan en halvtimme i förväg… den mest älskade bull-tanten av dem alla (givetvis bortsett från Morrmatte som ju är ”släkt” och inte räknas).

Hon hade semlor i en påse, men tyvärr visste hon inte att beaglarna skulle vara där, annars hade hon tagit med bullar åt dem – nu fick de nöja sig med en bit smörgås och en skiva knäckebröd som Matte gav till Bulltanten, så att hon inte skulle mata dem med hela sin egen lunch.

Här stod påsen med semlorna. Tumle undrade vart den tog vägen sen.

Mille funderade inte. Han hade fullt upp att hänga med Bulltanten och se vad hon skulle göra härnäst. Hon insisterade nämligen på att bägge killarna skulle stanna nere i museet, för hon tyckte att det var ”så roligt att se dem springa omkring”.

OM hon fick!

Sällan har väl ett par beaglar haft så mycket spring i benen en vanlig torsdagsförmiddag i mars.

Här passar de på att lära sig hur det går till att städa toaletterna.

Måndag, ny arbetsvecka…

Det är ett HÅRT jobb att vara hund och vakta Matte i biblioteket (så att hon inte blir attackerad av några instormande busar)

Sedan tvingas man ägna lunchrasten åt att inspektera kolonilotten!

Kolla om snön håller att gå på… det gör den, för det mesta.

Och kolla avsmältningen på terrassen… inte så illa gjort av Matte och solen, tycker Tumle.

Gruset börjar visa sig i mitten av vägen nu. Snart kommer den tiden då här är alltför lerigt både för matteskor och beagletassar.

Men inte än…

Detta är vår verklighet! Ser inte särskilt lockande ut att promenera barfota på, eller hur?

Till och med Mille var lite bekymrad idag… och Tumle hade PROBLEM!!!

Vilken tur att Tumle går med på att använda skor. Det skulle Mille aldrig göra – han skulle bli totalt paralyserad.